Nils Funcke läser Julian Assanges memoarer.
Det är Julian Assange och hans Wikileaks mot resten av världen. USA vill ha honom på Guantanamo. Tidningar han samarbetar med är beredda att utdela "nådastöten". Bananrepubliken Sverige skulle sannolikt lämna ut honom till USA. Nära medarbetare som kritiserat hans sätt att driva verksamheten betraktas som renegater. Västerländska journalister kallas idioter medan franska sjuksköterskor ges epitetet fascister.
Själv lever han självuppoffrande i kappsäck. Även när han klipper sitt hår arbetar han med "folkets internationella kontrollorgan". Assange lever i sin egen IT-bubbla.
Det är synd att han gör vad han kan för att bekräfta bilden av ett självförbrännande och konspiratoriskt snille. Fokus flyttas från Wikileaks till hans i sammanhanget ointressanta person.
Wikileaks är stilbildande som ett snillrikt system för att skydda uppgiftslämnarnas identitet. Utan Wikileaks hade världen kanske aldrig fått kännedom om tortyr, korrupta banker, krigsförbrytelser samt diplomatiska intriger och falskspel.
När jag läser memoarerna söker jag efter en förklaring till Julian Assange misstänksamhet. Kanske finns den i tonåringen som levde i en datanördarnas subkultur där allt var möjligt, tekniken var allt och ideologin enkel - vi och dem.
Kanske var detta en förutsättning för skapandet av Wikileaks, men nu har självförtroendet nått sådana höjder och misstänksamheten fått sådana proportioner att de har blivit en destruktiv kraft. De verkliga eller inbillade intriger Assange exponerar i sina memoarer är i det stora hela ovidkommande. Det är när han beskriver vad Wikileaks åstadkommit som boken känns engagerande.
Eftersom Assange inte gör det finns det anledning att erinra om att tekniken i Wikileaks och svenska Radioleaks må vara den starkaste länken i kedjan mellan källan och mottagaren. Men uppgifter ska inte bara befordras utan också anskaffas, kontrolleras och publiceras. Det kräver försiktighet och omdöme för att källan ska förbli anonym. Och förresten finns det verkligen ett system för elektronisk kommunikation som är oåtkomligt för stater? Det finns anledning att frammana lite assangeansk misstänksamhet mot övertron på tekniska lösningar.
Nils Funcke är tjänstledig chefredaktör för Riksdag och Departement och sekreterare i Yttrandefrihetskommittén, men uttrycker här sina personliga åsikter.
Nils Funcke
kulturen@expressen.se
Nils Funcke är tjänstledig chefredaktör för Riksdag och Departement och sekreterare i Yttrandefrihetskommittén, men uttrycker här sina personliga åsikter.
