Julija Latynina är en av Rysslands mest ansedda journalister. Hon karaktäriserade nyligen Israel Shamir som en notorisk lögnare och professionell judehatare. Bättre kan han inte sammanfattas.
Det är rent häpnadsväckande att Julian Assanges ställföreträdare Kristinn Hrafnsson, med kännedom om Shamirs rasande rasism, inte finner det vara något problem att denna person ensam – som sonen i Sverige – får slussa ut Wikileaksdokumenten i Ryssland.
Hrafnsson intervjuades i radions Medierna (11/12). Där fanns också Shamir med, från Moskva. Han valde anmärkningsvärt nog att inte kännas vid sin son Johannes Wahlström. Nu tycks han ändå tillstå släktskapet. Han kan svänga från dag till dag – en kameleont som bara är konstant i ett: sin antisemitism. Det finns en enda rasism i världen, säger han: den judiska. Det existerar en enda terrorism: den israeliska.

Shamir representerar både extremvänster och extremhöger – på samma sätt som
hans ryska organ Zavtra, där Stalinkult och nyfascism har ingått en legering. Han har vid olika tillfällen samverkat såväl med National Alliance i USA (dit vare sig svarta eller judar har tillträde) som med det spanska MSR-partiet, med dubbla rötter i falangism och tidig vänsternazism.
Judarna måste – efter hans egen förebild – ”döda juden i sig själv”. Staten Israel ska elimineras, med hjälp av Irans terapeutiske president, ”doktor” Ahmadinejad. Enligt uppgift lämnade Shamir sitt eget bidrag till den iranska Förintelseförnekarkonferensen, ”Om den sionistiska propagandalögnen”. Det trycktes i en Teheranantologi hos extremförlaget Algoritm 2007.
Fadern hyllar sonen på sin hemsida. Och sonen liknar fadern vid Salman Rushdie. För ryska massmedier har Shamir just uppgett att han varit Assanges vän i ”flera år”. Detta är djupt oroande. Hrafnssons fortsatta förtroende för Wikileaks låt vara ”kontroversiella” språkrör i Moskva är sannerligen inte ägnat att lugna oss.

Magnus Ljunggren
kulturen@expressen.se

Magnus Ljunggren är professor emeritus i rysk litteratur vid  Göteborgs universitet.