Det fanns en tid då prinsessan Madeleine var kändisarnas självklara svar på frågan vem som är Sveriges sexigaste kvinna, alternativt vem de helst skulle vilja gifta sig med. Hennes dunvästar och bratsolglasögon hyllades i fredagsbilagornas sno stilen-uppslag och krogrundorna vid Stureplan dokumenterades utförligt.

Det var före Estelle, prins Daniels bröllopstal till Victoria och kritiken mot att Madeleine åtar sig allt färre uppdrag för kungahusets räkning och har valt att skriva sig i USA.

I dag har bilden av prinsessan naggats i kanten. Men fortfarande är hon Sveriges svar på Monacos Stéphanie, den yngsta, bångstyriga systern som väljer tveksamma pojkvänner och ständigt verkar vara på semester (från vad?).

När nu Expressens hovreporter Johan T Lindwall ger ut boken Madeleine – Prinsessan privat lever den inte upp till sin titel. Trots anonyma källor får vi veta mycket litet om huvudpersonen.

Hon beskrivs som viljestark och på sina ställen skymtar en viss arrog Prinsessan Madeleine Foto: Stefan Söderströmans och bortskämdhet – den valda eufemismen är "krävande". En stor del av innehållet är returinformation. Umgänget med vänner och syskon beskrivs med de sedvanliga ordvalen, som att de "stöttar" varandra (vad BETYDER det?)

Att läsa boken är att iaktta författarens balansakt. Vad tycker Johan T Lindwall att han kan skriva utan att äventyra sin relation med kungahuset? Svaret är: nästan ingenting. Han refererar möten och timmar av väntan som slutar med ett "Hej Johan!" innan berörd kunglighet skyndar förbi. Hur orkar han när de ger honom så lite? Noga poängterar han hur hänsynsfull han är, hur ofta han backar och låter dem vara ifred.

Naturligtvis vet Johan T Lindwall mycket mer om prinsessan Madeleine än han skriver. I annat fall vore hans år av ansträngningar misslyckade. Men det faktum att han inte kan skriva det han känner till säger någonting om den tystnadskultur som odlas i och kring kungahuset.

Själv fick jag se prov på densamma när jag arbetade med SVT:s sändningar inför Victorias och Daniels bröllop. Det var slående hur rädda människor var inför de mest oförargliga frågor. Vi fick ha Deep Throat-möten på skumma caféer. Att ta reda på vem som skulle glasera tårtans tredje våning eller göra sidenbanden till blommorna på altargångens vänstra sida var svårare än att avslöja IB.

Politiker, journalister och vanligtvis förnuftiga människor personlighetsförändrades, och Vilhelm Mobergs ord om det "kryperi och allsköns fjäsk" som uppstår i monarkier har aldrig känts mer sanna än då. För mig blev det konkret att statsskickets konstruktion har betydelse och får konsekvenser.

Jag beundrar Johan T Lindwalls uthållighet. Och betydligt mer störande än hans eventuella beundran för kungahuset är hans kollegors öppna förakt för hans arbete, som bland annat syntes i bloggar efter Estelles dop. Monarkin ska både skildras och granskas. Hur dess makt fungerar syns bland annat i allt det som Johan T Lindwall inte skriver.

Clara Törnvall

kulturen@expressen.se

Johan T Lindwall är reporter på Expressen. Därför recenseras boken av frilanskritikern Clara Törnvall.