Enligt Svedjedal trampade diktarfursten Gunnar Ekelöf hänsynslöst på tidigare vänner. Foto: Anna Riwkin-Brick
Enligt Svedjedal trampade diktarfursten Gunnar Ekelöf hänsynslöst på tidigare vänner.  Foto: Anna Riwkin-Brick

Johan Svedjedal: Spektrum - den svenska drömmen

Publicerad
Uppdaterad
Under 30-talet fostrades poeter som Gunnar Ekelöf och Karin Boye i tidskriften Spektrum. Nils Schwartz fascineras av berättelsen om elva nummer som förändrade den svenska litteraturen.
Radikal formgivning anno 1932.
Ester och Josef Riwkin. Foto: Anna Riwkin-Brick
Åren efter 1930, i efterskalvet av den stora börs­kraschen, var världen ännu ung och runtom i Europa koncipierades "den nya männi­skan", vanligen under totalitärt kommando - det fascistiska, det nazistiska, det kommunistiska.
I Stockholm - där den framåtblickande utställningen på Djurgården 1930 fått det konservativa etablissemanget att rysa av fasa - samlades en grupp unga människor kring ett tidskriftsprojekt som skulle släppa in vårvindar i det övervintrande samhället. Några av dem kom från den vänstersocialistiska tidskriften Clarté, andra var mera angelägna om estetiska nyodlingar.
Tidskriften - som kom ut med sitt första nummer hösten 1931 - fick namnet Spektrum, och den skulle lämna större avtryck i eftervärlden än den fick genomslag i samtiden. Det var till exempel här den dittills okände Gunnar Ekelöf första gången publicerade sig, det var här den första svenska översättningen av T S Eliots epokgörande Det öde landet trycktes, det var här den litterära surrealismen (något försenat) introducerades i Sverige.
Men tidskriften fungerade överhuvudtaget som ett forum för modernismens alla ljusbrytande vågrörelser - från socialpolitik till arkitektur, från psykoanalys till atonal konstmusik, från dans till måleri. Om än med tydlig vänstertendens befattade den sig inte med partipolitik och - anmärkningsvärt nog - inte heller med det samtida utrikespolitiska skeendet.
De flesta skulle säkert med mig beteckna Spektrums elva nummer som något av ett kulturradikalismens evangelium, lika trosvisst i sin messianska övertygelse som målmedvetet i sina sociala ingenjörsritningar. Men "kulturradikal" är ett ord som aldrig förekommer i Johan Svedjedals stora, uttömmande och helt igenom fascinerande presentation av tidskriften i boken Spektrum - Den svenska drömmen, snyggt formgiven av Annika Lyth med inspiration i tidskriftens för sin tid djärva typografi.
Att Svedjedal undviker ordet "kulturradikal" beror sannolikt på att vad än tidskriften gav röst åt i det samtida kulturklimatet, så var det inte åt den andra stora, för att inte säga större, rörelsen i tiden - arbetarlitteraturens genombrott. Visserligen gjorde man ett specialnummer om Harry Martinson, men han får nog mera ses som naturdyrkande underbarn än som proletär portalfigur.

Utmärkande för Spektrums redaktion och dess medarbetare var dess medelklassbakgrund, något som visserligen inte ställde ekonomiska garantier, men definitivt lämnade luft åt mera frittflygande finansiella fantasier. Tidskriften och det vidhängande förlaget brottades genom hela sin fyraåriga existens med betalningssvårigheter, tills hela företaget drevs i konkurs i och med utgivningen av de fyra sista delarna av Agnes von Krusenstjernas von Pahlensvit, vilken Bonniers i rådande tidsläge helst inte ville se sitt namn förknippad med.
När den snobbige sportbilsdandyn Gunnar Ekelöf gjorde sin entré i redaktionen var det delvis som finansiär. Dessvärre inträffade Kreugerkraschen i samma veva och den ivrigt spekulerande arvtagaren fick se hela sin förmögenhet gå upp i rök. Det fanns ett par andra rikemanssöner som också satsade pengar i företaget mot att få se sig själva i tryck, men det var kortvarigt livsuppehållande åtgärder.
Ryktena om Spektrumredaktionens sexuella orgier och parbyten i diverse lägenhetskollektiv runtom i centrala Stockholm var betydligt överdrivna. Att bo kollektivt och hysa redaktionen på samma adress var mera en ekonomisk sparåtgärd än en ideologisk manifestation. Att alla var mycket unga - Karin Boye som hade fyllt 30 och gett ut ett par diktsamlingar var något av etablerad nestor - förklarar varför vissa förhållanden gick i kras och andra konstellationer uppstod i ruinerna.

I Svedjedals bok utkristalliserar sig tre huvudpersoner i vimlet av kända och okända namn som med mer eller mindre svedda vingar kretsade kring denna tidens häftigast brinnande ljuslåga (däribland fem blivande Nobelpristagare). Två av huvudpersonerna tillhör den svenska litteraturhistoriens stora, och efterträdde varandra i redaktionen - Karin Boye och Gunnar Ekelöf. Svedjedal avstår uttryckligen från att vidareförmedla alla pikanta anekdoter, men att Ekelöfs första fru övergav honom för Karin Boye går förstås inte att förtiga.
I synnerhet som det är en trolig förklaring till att Ekelöfs återblickar på Spektrumkretsen - den odlingsmån han behövde för att växa i - är så kallsinnigt avfärdande. Svedjedal ger ingen vacker bild av den då ännu inte kanoniserade diktarfursten - när han väl hade vunnit rang och värdighet trampade han hänsynslöst på dem som hade berett väg för honom.
Den som råkar värst ut i Ekelöfs eftermälen är Josef Riwkin, den tredje huvudpersonen i Svedjedals bok. Denne 22-åring - en av många barn i en invandrad rysk-judisk familj - är själva energikällan i Spektrum, fotogenet som håller veken brinnande när gnistverket falnar, men också den som till sist dränker lågan.
När Ekelöf minns Josef Riwkins insatser ligger de antisemitiska schablonerna längst fram på tungan. Han tecknar i efterhand en infam nidbild av den unge man som gav honom den avgörande knuffen i valet mellan litteraturen och revolvern.
Svedjedal ser de diskutabla sidorna i denna brådmogna kulturentreprenör - en dåtida Ernst Malmsten - men han ger honom generöst det ljusutrymme han förtjänar i den svenska litteraturhistoriens socioekonomiska spektrum.
När Staffan Forsell i SR:s Vetenskapsradion med anledning av bokens utkomst intervjuar Johan Svedjedal nämns typiskt nog inte Josef Riwkin en enda gång. Här ligger koncentrationen på sex och kända namn. Men Svedjedals bok har mycket mera att berätta än så.
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag