Modernism. Här i form av skulpturer av Jeff Koons. Foto: Reuters.
Modernism. Här i form av skulpturer av Jeff Koons. Foto: Reuters.

Johan Lundberg (red): Under omprövning. En antologi.

Publicerad
Uppdaterad
Antologin Under omprövning lägger samtidens konstnärliga uttryck under luppen. Sven-Olov Wallenstein finner mest svepande påståenden och aggressiva invektiv.
Johan Lundberg.
Antologin Under omprövning säger sig vilja bredda den estetiska debatten i Sverige. Med utgångspunkt bland annat i debatten kring utställningen Figurationer på Edsviks Konsthall 2009 har redaktören Johan Lundberg samlat ett 30-tal skribenter, som alla skärskådar modernismen som allmänkulturellt fenomen, ideologi, estetisk och politisk maktfaktor, ofta med ett uttalat kritiskt perspektiv.
Och det låter ju alldeles utmärkt. Sedan decennier finns en närmast oöverskådlig forskning som arbetar med att problematisera och relativisera den hagiografiska historieskrivningen. De moderna genombrotten inom bildkonsten, arkitekturen och litteraturen har blivit högst sammansatta fenomen, och ses ofta i ett dialektiskt samspel med tidens masskultur och massmedier, teknologiska innovationer och politiska rörelser.

Den formalistiska berättelsen med dess linjära perspektiv är sedan länge detroniserad, och modernismen i singular ter sig i dag som ett antikverat begrepp. Inte minst är detta ett resultat av det som på 80-talet blev till "postmodernismen", vilket på ett plan var en lansering av en serie stilar, som förstås blev lika kortlivade som alla andra, men på ett mer intressant sätt också öppnade för en ny kritisk historiografi.

Under omprövning förefaller märkvärdigt opåverkad av dessa diskussioner, och i de mer principiellt inriktade bidragen tycks här fortfarande råda krig mot Modernismen med stort M, eller ibland mot samtiden i en mer diffus mening. Visst finns här en hel del hederliga och balanserade bidrag: Camilla Lundberg om den svenska musiken i dag, redaktören Johan Lundbergs diskussion av esteticismen hos Bertil Malmberg, för att nämna några. Överlag håller texterna om litteratur högre nivå, medan de som behandlar bildkonst ofta förfaller till ett populistiskt raljerande. Att tala om den modernistiska bildkonstens - för att inte tala om musikens - onjutbarhet tycks alltid ge poäng, medan litteraturen fortfarande kräver viss akademisk hyfs.
Det övergripande tonläget i alldeles för många texter är tyvärr något annat, och akribi och precision ersätts av svepande påståenden och retoriska utfall. Hur hamnade vi i samtidens träsk? "Alla vet vad jag talar om", svarar Roger Kimball. "Jeff Koons, Robert Mapplethorpe, Damien Hirst, Tracey Emin, Matthew Barney: namnen i sig frammanar bilden av ett kulturellt katastrofområde."
Modernismen (eller samtiden) beskrivs gärna som elitistisk, statsunderstödd, korrupt, maktfullkomlig, totalitär, institutionaliserad och överintellektualiserad - men lika ofta som subjektivistisk, destruktiv, nihilistisk, kärlekslös, skönhetshatande och historielös.
Invektiven hopas enligt principen ju mer desto bättre. Begreppet "modernism" tycks helt enkelt fungera som en samlingsbeteckning på allt dåligt i världen.
Om det finns ett underliggande syfte i många av bidragen är det snarare att på ett aggressivt sätt lansera en neokonservativ och populistisk agenda med udden riktad mot den moderna kulturen i dess helhet, vilket knappast ter sig som ett lyckat sätt att bredda den estetiska diskussionen.

Skönheten är det som ska rädda oss, men för att göra det tycks den behöva utrustas med lätt salvelsefulla religiösa övertoner och undandras historisk analys.
Ibland ser sig dock skribenterna föranledda att ge oss mer handfasta exempel på skönhetens betydelse.
I en artikel som jämför Le Corbusier med Pol Pot, och sannolikt tillhör bokens bottennapp, avslutar Theodor Dalrymple med ett kort porträtt av arkitekten Jean Nouvel, vars "utseende stämmer perfekt med hans ställning som lärjunge till Le Corbusier": "Att han är ful rår han förvisso inte för, men han gör sig ännu fulare genom att raka huvudet, och åtminstone på ett färgfoto i Le Monde klär han sig helt i svart, starkt påminnande om en gangster."

Om sådana "analyser" finns förvisso mycket att säga, men knappast att de på något meningsfullt sätt står i dialog med seriös samtida forskning eller debatt om modernismen, dess relation till historien, eller till vår egen samtid.
I debatten om Figurationer hävdades ofta att den moderna konsten avskurit oss från historien.
En bok som Under omprövning gör tyvärr lite för att åtgärda detta, och de åberopanden av traditionen och dess värden som ständigt återkommer är alltför ofta symptom på just den förflackning och hjälplöshet inför historien som den tror sig diagnostisera.
Antologin Under omprövning lägger samtidens konstnärliga uttryck under luppen.
- Sven-Olov Wallenstein finner mest svepande påståenden och aggressiva invektiv.

Sven-Olov Wallenstein
kulturen@expressen.se

Expressens konstkritiker Therese Bohman medverkar i Under omprövning. Därför recenseras antologin av Sven-Olov Wallenstein, filosof och adjunkt vid Södertörns högskola.
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag