Johan Hakelius: Ladies

Publicerad
Uppdaterad
Aase Berg roas och störs av Johan Hakelius Ladies.
Outsidern är en man, och ännu mera man är excentrikern. Man kan se excentrikern som ett slags outsider med sitt på det torra, såväl när det gäller självförtroende som klasstillhörighet och pengar. Uteliggare brukar sällan kallas för excentriker.
Johan Hakelius har ingen utpräglad vurm för outsiders, däremot är han excentrikernörd och anglofil. Förra boken, Döda vita män, ägnade sig åt just detta småperversa särintresse. Det är lika bra jag erkänner att jag inte har läst den: temat kändes så där, jag är trött på utflippade män. Jag är mer intresserad av kvinnan som avvikare.
Därmed inte sagt att jag ogillar Hakelius. Som krönikör är han underbart skicklig, och även om jag sällan delar hans överklassmuppigt tweedfärgade inställning, så lär jag mig nästan alltid något av hans texter. Det kan vi kalla respekt.
Alltså blir jag glad när Hakelius nu skriver om kvinnor, och förordet gör mig nästan gråtmild: klart jag ska vara jättesnäll mot den här ödmjuka och trevliga människan som rakt av stjälper upp sin sårbarhet på bordet:
”Att jag skriver på det sätt jag gör beror på att jag inte kan bättre.”

Men redan i första kapitlet, om de bisarra kärringarna i kockduon Two fat ladies, får jag problem som håller i sig ända fram till sluttexten om den stencoola, lesbiska Vita Sackville-West.
Visst är texterna vansinnigt roliga, och den anekdotiska ytligheten kan jag knappast klaga över. Det är ju den formen Hakelius medvetet har valt, jag kan inte gnälla över att han verkar ha psykologifobi och är totalt ointresserad av de kvinnliga bulldozrarnas inre liv.
Men också inom det anekdotiska kan man arbeta med textens rytm, med lugnare och hetsigare partier, med att ge händelser olika vikt beroende på hur länge man vilar i dem eller vilket tonfall man använder.
Visserligen förutsätter konceptet en ton av anglosaxisk syrlighet. Men Hakelius håller samma rappa tonfall när han skriver om kvinnornas glädjestrålande normbrott som när han beskriver en tragisk barndom med misshandel och alkoholism eller ett havererat äktenskap med svek och otrohet, och det skapar en onödigt flamsig, nästan avståndstagande känsla.
Men bortsett från denna, ganska allvarliga, brist, har Ladies flera kvaliteter. Re- searcharbetet är beundransvärt, jag gillar den lektion i populärhistoria jag får ur världar jag inte visste så mycket om, och det går inte att komma ifrån att Hakelius formuleringskonst står i en klass för sig.
Och huvudpersonerna, själva kvinnorna, är imponerande i sitt konsekvent asociala trots. Genom sina handlingar blir de ibland avskräckande exempel men oftast starka inspiratörer i konsten att vara pinsam utan att skämmas.
Ändå ska man vara medveten om att de egentligen mest är undantagen som bekräftar regeln om excentrikern och outsidern som en funktion i patriarkatet. Det kommer att dröja länge innan den kvinnliga avvikarmentaliteten hittar ett självständigt uttryck, och Hakelius huvudfokus är nog egentligen fortfarande utbrytningsförsök formade av en manlig frihetslängtan, även om de i Ladies gärna bär handväska.
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag