I GUDS NAMN? Trettioåriga kriget handlade i själva verket om andra konflikter än religion, menar Joel Halldorf. Carl Wahlboms tavla "Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen" (1855) visas här något beskuren.
I GUDS NAMN? Trettioåriga kriget handlade i själva verket om andra konflikter än religion, menar Joel Halldorf. Carl Wahlboms tavla "Gustav II Adolfs död i slaget vid Lützen" (1855) visas här något beskuren.
Joel Halldorf. Foto: Mikael Sjöberg
Joel Halldorf. Foto: Mikael Sjöberg
Sigge Eklund. Foto: Cornelia Nordström
Sigge Eklund. Foto: Cornelia Nordström
RELIGIöS VARDAG. Bönestund i moskén på Södermalm i Stockholm. Foto: Robban Andersson
RELIGIöS VARDAG. Bönestund i moskén på Södermalm i Stockholm. Foto: Robban Andersson

Joel Halldorf: Religion orsakar inte våldet

Publicerad

Klyschan att religion är en källa till krig och våld bygger på fördomar och okunskap.

Joel Halldorf gör upp med den fanatiska religionskritiken och dess apostlar.

Religion, alltså. Det har en förmåga att göra något med människor. Personer som annars är både kloka och eftertänksamma regredierar fullständigt när ämnet kommer upp. Inte bara rim och reson, utan även logik och vetenskap åker rakt ut genom fönstret.

Ta Sigge Eklund, till exempel. Ofta klarsynt, nyfiken och insiktsfull - men när det handlar om religion faller ett mörker över honom. Han svingar besinningslöst och låter som något Flashback släpat in.

I julavsnittet av "Alex & Sigges podcast" (#187) ondgör han sig över dem som vill öka acceptansen för religiös tro. "Målet måste ju vara att acceptansen för tro blir mindre", säger han och motiverar med att det handlar om att "ta bort det största argument som människor använder för att starta krig och förtrycka minoriteter".

Detta inte bara påminner om Flashback, utan är närmast identiskt med vad som kan höras på detta forum. Ta profilen "OskyldigtKriminell", som menar att religionens utplåning skulle "reducera krig med 99%". Eller "Anvilcrack", som påstår att "Religion är förmodligen det som bidrar till mest osämja i världen i dag och kanske genom världshistorien."

Fakta i stället för känslor

Att kunna förklara världen genom ett par grova generaliseringar ger en viss känslomässig tillfredsställelse. Men diskussioner av detta slag bör inte styras av känslor, utan av fakta och vetenskap. Även om det är teoretiskt möjligt att något är sant även om det står på Flashback, är den intressantare frågan vad forskningen har att säga om uppfattningen att religion är den främsta orsaken till krig.

Det korta svaret är att det inte stämmer. Idén kan inte underbyggas empiriskt. "Encyklopedia of wars" går igenom 1 763 krig genom historien och finner att endast drygt 100 av dem - eller 7 procent - kan betecknas som religiösa konflikter.

Det handlar om makt

En konflikt som ofta beskrivs som ett religionskrig är trettioåriga kriget. Här stod, sägs det, protestanter och katoliker mot varandra i 1600-talets efterreformatoriska Europa. Men tittar man närmare inser man att det inte alls var så entydigt. Den union som vände sig mot det tysk-romerska rikets katolske kejsare stöttades ivrigt av det katolska Frankrike. Det var även Frankrike som möjliggjorde det lutherska Sveriges inblandning i kriget genom ekonomiskt stöd, något som självaste påven uppmuntrade.

Om detta varit ett rent religionskrig hade sådana allianser inte varit möjliga. Men kriget handlade också - kanske mer? - om maktbalansen i Europa, och om lokala furstars strävan efter ett ökat oberoende från kyrka och kejsare.

Detta mönster återkommer när man studerar så kallade religiösa konflikter. Det går inte att entydigt lyfta ut religionen som en särskild faktor, utan den är snarare en del av en komplicerad mix. Problemet med föreställningen att religion orsakar våld är att det är en generalisering som gör oss oförmögna att se detta komplexa samspel.

IS är inte bara religion

Ta till exempel vår tids mest uppenbara religiösa konflikt, mördarsekten IS framfart i Mellanöstern. Ingen skulle påstå att religionen inte är en del av terrorn. Men betyder det att det bara handlar om religion, att IS uppkommit på grund av moskébesök och ihärdiga Koranstudier?

Nej, bakom framväxten finns en rad faktorer: politiska, ekonomiska, sociala och ekologiska. Religionen är en del av mixen, men inte ens här sitter den nödvändigtvis i förarsätet. Den franske journalisten Didier François, som var IS fånge, berättar att diskussionerna bland hans väktare aldrig handlade om Koranen, utan ständigt om politik.

Faktum är att forskning kring jihadist-terrorister visar att deras förankring i islam ofta är ytlig. De praktiserar sin tro i liten utsträckning och har dålig kunskap om Koranen. Att två terrordömda brittiska ynglingar innan avfärden till Syrien köpte "Islam for dummies" är talande.

Religionen används för att rättfärdiga handlingarna, och den skapar band mellan förövarna, men de centrala drivkrafterna är ofta andra. Vanligast är en upprördhet över vad man uppfattar som politiska övergrepp mot den egna gruppen.

Våld räcker inte

I dagens svenska debatt finns en oro över att försök att förstå bakgrunden till terrorn innebär att man urskuldar den. Men för människor som kan hålla två tankar i huvudet samtidigt är det möjligt att både analysera grogrunden för terrorn och fördöma den. Det är dessutom mer konstruktivt, eftersom en flerdimensionell analys tydliggör att man både kan och bör använda många olika redskap för att besegra terrorn. Våld är inte tillräckligt, utan som erfarenheterna från Irak och Afghanistan visar kan det till och med vara kontraproduktivt.

Men den som ställer religion mot vetenskap och förnuft, och dessutom hävdar att religion är en särskild källa till våld, krymper både horisonter och handlingsmöjligheter. Han har inte bara fel, utan har faktiskt slagit in på en farlig väg.

Att bomba fanatiker

Religionskritikern Sam Harris går denna väg i sin bok "The end of faith", där han skriver: "Det finns föreställningar som gör att anhängarna hamnar bortom varje försök till fredliga samtal." Det är omöjligt att resonera med dem, fortsätter han, och det blir därför nödvändigt att döda dem.

Det går inte att tala med fanatiker, därför måste vi bomba dem. Låter det bekant? Det är för att den logiken har format en hel del västlig utrikespolitik de senaste decennierna. Föreställningen om den våldsamma och irrationella religionen används, paradoxalt nog, för att urskulda det egna våldet.

 

Joel Halldorf

kulturen@expressen.se

 

Joel Halldorf är teolog och skribent.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida