Sedan 1990 har 500 biblioteksfilialer lagts ner. I förra veckan skickade regeringen ut ett nytt bibliotekslagförslag på remiss för en ny bibliotekslag under våren 2013. Trots att det handlar om Sveriges mest älskade, mest besökta och internationellt mest unika och uppmärksammade kulturinstitution är varken nedläggningar eller ny lag en het politisk eller ens kulturpolitisk fråga. Denna politiska tystnad kring biblioteken är ingen liten sak - den avslöjar ett paradigmskifte i synen på vad en medborgare är eller kan vara.

Ja, så stora svängar tar Joacim Hansson, professor i biblioteks- och informationsvetenskap, i till omfång och upplägg till synes oansenlig liten häftad bok. Men Folkets bibliotek? Texter i urval 1994-2012 visar sig vara lärd, utmanande och djupt tänkvärd för alla som är intresserade av vart vi och våra demokrati- ideal är på väg.

Hansson tar avstamp i världens första bibliotek – som fanns på plats i Ebla (söder om dagens Aleppo i Syrien) redan för 4 500 år sedan. Fascinerande nog grundlades redan där det som blivit alla biblioteks grundvalar sedan dess; klassificerandet, katalogiserandet och hyllplacerandet med hänsyn till format och innehåll och med ryggtitel för snabb framtagning.

Vi reser sedan genom klosterbiblioteken, över boktryckarkonstens genombrott i slutet på 1400-talet, framväxten av sockenbibliotek i Sverige och så 1800-talets folkbibliotek, vilka är Hanssons egentliga ärende och en unik tilldragelse eftersom de till skillnad från sina föregångare inte är knutna till en religiös eller sekulär lärdomsinstitution eller enskild rik person eller makthavare, utan redan från början är skattefinansierade och därmed underställda folket. Så gott som ingenstans blir kopplingen mellan demokratiutveckling och bibliotek så tydlig som just i vårt land, eftersom de brittiska och amerikanska modellerna från början och fram till i dag haft tydliga filantropiska inslag.

I Sverige var det folkrörelserna som underifrån och med ett tydligt bildnings- och demokrati- engagemang drev fram folk- biblioteken, även om Valfrid Palmgren  en av de mest kända pionjärerna, Valfrid Palmgren, faktiskt var en konservativ politiker. Om denna kvinnas resoluta kamp för barnens och den enskildas rätt till lärande – bland annat med den berömda devisen "En nyttig bok – och en rolig" – hade jag gärna velat veta mer. Likaså om Greta Renborg som utvecklade den uppsökande verksamheten i mitten på 50-talet. På mopeder och cyklar åkte man ut i skogarna runt-om i landet och lånade ut böcker och bokpratade, startade bokkaféer och ordnade litteraturdanser. Också utvecklingen av arbetsplatsbiblioteken något decennium senare, erfarenheterna från dem och varför de har försvunnit borde under-sökas noga.

Men fokus för biblioteksprofessorns artikelsamling är förstås dagens situation och tankar om vart vi är på väg. Han menar att de värdemässiga prioriteringar som gjorde folkbiblioteken både självklara och nödvändiga inte görs längre. I stället ser vi en accelererande utveckling mot en ekonomisering av det offentliga livet, med krav på mätbarhet och utvärdering (vilket skapar intresse för besöksstatistiken) och en teknologiutveckling som har inneburit att bibliotekens användare i dag ses av "teknologinervösa bibliotekarier" som instrumentella informationssökare och konsumenter och inte som komplexa människor och medborgare.

"Vi vet de facto", skriver Hansson, att när användarna tillfrågas svarar de alltid att de vill ha kvar bibliotekens traditionella verksamheter, men ändå satsar biblioteken stort på att vara aktiva på nätet, på Twitter, bloggar och hemsidor och möjlighet att tagga katalogerna; möjligheter som sedan inte används av andra än bibliotekarierna själva.

Greta Renborg utvecklade svenska bibliotek.  

Denna ängsliga anpassning beror på att teknikutvecklingen ofta likställs med samhällsutvecklingen. Men Hansson hävdar att människors vardag inte i första hand är teknisk, utan handlar om relationsskapande, menings- skapande och byggande av förutsättningar för trygghet i oss själva som individer och som aktiva, delaktiga samhällsmedborgare. Ja, författaren slår till och med ett slag för folkbibliotekens grundvärden: reflektion, långsamhet och upplyftande av inre mänskliga kvalitéer.

Ivern att kommunicera med "konsumenterna" ser Hansson som det "förmodligen mest öppet politiska projekt de svenska biblioteken har stött på sedan de kulturpolitiska målen 1974". Kommunikation och ständigt småprat står i motsättning till demokratiskt deltagande och bibliotekens uppgift ligger inte i att underblåsa en kommunikation för kommunikationens skull. Det demokratiska uppdraget kräver långsamhet och rum för reflektion, ja kanske till och med - radikala tanke! - ett visst mått av tystnad.

Det klassiska biblioteket erbjuder just sådana inre och yttre rum. Utan dem får vi mycket kommunikation men, som Tomas Tranströmer skriver, inget språk.

Anita Goldman

kulturen@expressen.se