"Jag har så fina minnen från ett besök i Eritrea år 2000 att bara tanken på att en författare kan hållas fängslad där gör mig djupt sorgsen.
Jag vet själv hur det känns att sitta i fängelse på grund av vad man sagt eller skrivit, för åren 1977–78 satt jag under särskilt hårda villkor i ett säkerhetsfängelse i Kenya på grund av det jag publicerat och mitt engagemang i en teatergrupp.
Vår teater producerade pjäsen
Jag vill gifta mig när jag vill, spelad på kikuyu. Det var en oerhörd upplevelse för mig att sedan få se en föreställning av den pjäsen på tigrinja i Asmara, den eritreanska huvudstaden, under den uppmärksammade konferensen Against all odds, som sen resulterade i Asmaradeklarationen om de afrikanska språken.
Bland de tio punkter som deltagarna från hela Afrika fattade beslut om gällde en författarnas fria, demokratiska utrymme.
Möjligheten att fritt uttrycka idéer på afrikanska språk och utbytet mellan språken genom översättningar sågs som själva fundamentet för en renässans för de afrikanska språken och kulturerna.
Att fängsla en författare innebär mer än att bara spärra in en individ till kropp och själ. Det är också ett sätt att skrämma andra författare som då börjar censurera sig själva och lägga band på sin fantasi.
Det är därför effekten kan bli så skadlig för en nations fantasi och skapandeförmåga. Men det innebär också ett försök att fängsla ordet självt och tysta den röst som bär fram det. Det är därför det är så viktigt att en fängslad författares ord tränger ut genom fängelsemurarna och blir lästa.
Jag känner inte Dawits arbete närmare, men jag upplever ett slags frändskap med det när jag vet att han grundat ett förbund för dramatiker, en cirkusgrupp och en barnteatergrupp.
Än starkare närhet känner jag av det faktum att han skriver på tigrinja, ett afrikanskt språk, och jag känner till vilka problem som möter den som skriver på ett afrikanskt språk.
Men det spelar ingen roll vilket språk han använder sig av, han ska vara ute och fritt kunna bidra till Eritreas litteratur och kultur.
Att bidra till en nations andliga liv ska inte behöva innebära att man är överens med allt som ens regering gör.
För att en kultur ska utvecklas måste det finnas plats för dem som håller med och för dem som inte gör det: låt tusen tankar brytas mot varandra så att tusen blommor må blomma. Författaren ska inte bidra till kulturen genom konformitet utan genom att följa sin fantasi.
Det glädjer mig mycket att hans verk nu ges ut och att hans röst kommer att bli hörd. Den som läser hans berättelser uttrycker också sin solidaritet.
Men jag hoppas att det även kommer att sporra andra att höja sin röst och kräva att han släpps fri så att han inte dör i fängelset som sin kollega, Fessehaye Yohannes
Free Dawit Isaak now."
Ngugi wa Thiong'o
kulturen@expressen.se
Översättning Svante Weyler
Ngugi wa Thiongó är kenyansk författare och professor i litteratur och engelska vid UCI, University of California, Irvine.
Texten är skriven som ett förord till den aktuella Dawit Isaak-antologin (Weyler m fl, 2010).
