Svensk popjournalistik är i dag mestadels recensioner och artistintervjuer. När Beyoncé turnerar får vi veta hur snabbt biljetterna sålde slut, men där gör analysen halt. Vi får reda på hur många personer som klädde sig i vitt på den där famösa Kent-konserten 2003, men inte varför. Hiphopjournalistik handlar gärna om hur många timmar för sent konserten startade.
Musikjournalistik som slags sportjournalistik. Hur snabbt? Hur högt? Hur långt?
Det finns försök att bryta den resultatinriktade popjournalistiken, störst är Sonic som startade som en karbonkopia på tidningen Pop, som skapat ett musikjournalistikens egna Ingmar Bergman-komplex. Innan Andres Lokko et consortes 1992 lanserade tidningen var svensk popjournalistik både tafflig och fumlig. Tidningen Schlager var den seriösa bredvid popoffrens bibel Okej, men de var båda lika devota. Skillnaden att den förstnämnda krälade för Elvis Costello och den andra för Samantha Fox.

Tidningen Pops storhetstid sammanföll med en förändring av musikindustrin där det smala och bespottade blev brett och populärt. När Pop startade var Kent ett band som spelade på och för ölbackar, när tidningen lade ner 1999 sålde Kent platina och var Sveriges största stadiumrockband.
Pop använde sin trovärdighet att agera grindvakter och guider åt läsarna och det är symptomatiskt att de lade ner före den största musikrevolutionen sedan Elvis: internet. Med nätet har My Space, Google och mp3-bloggar övertagit grindvaktsrollen. Om dagens rockjournalister skulle strejka är det knappast någon kris för oss musiklyssnare (även om journalistrock som Tindersticks säkert får svårt att överleva). Det räcker med slösurfande för att få koll på det senaste.

Nu kommer ännu en ambitiös utmanare av Pop-komplexet, Novell. Ambitionen är lovvärd med en mix av Bollywood-kompositörer, genre-eklekticism, Johan Staël von Holsteins musiksmak, Adam Tensta och en story om turkiska Kim Ki O. Novell fokuserar inte på att vara smakdomare utan vill ”berätta historier”, precis som tidningen Offside vill berätta historierna runt fotbollsindustrin.
I Novells förstanummer är dessvärre skribenterna sämre än i Offside; de är övertända och inte tillräckliga berättare.
Det finns behov av popjournalistik som är mer än en resultatbörs eller tipscentral. Men uppryckning måste ske om de ska bli mitt livs Novell.

Olle Lidbom
kulturen@expressen.se