Johan Lundberg.Johan Lundberg.
Johan Lundberg.
Makode Linde. Foto: Matilda RahmMakode Linde. Foto: Matilda Rahm
Makode Linde. Foto: Matilda Rahm
Tomas Ledin. Foto: Peo MöllerTomas Ledin. Foto: Peo Möller
Tomas Ledin. Foto: Peo Möller
Benny Fredriksson. Foto: Petra HellbergBenny Fredriksson. Foto: Petra Hellberg
Benny Fredriksson. Foto: Petra Hellberg

"Identitetspolitiken hotar vårt kulturliv"

Publicerad

Johan Lundberg går till attack mot delar av den antirasistiska rörelsen i sin nya bok.

Negar Josephi håller med om kritiken, men blir skeptisk när han kopplar ihop identitetsvänstern med nazismen.

Alla minns när Tomas Ledin deltog i kampanjen "Jag är Jason" efter Jason Diakités riksdagstal mot rasism 2013. Ledin blev utskälld och anklagad för att ägna sig åt kulturell appropriering. Han använde människors utsatthet för egen vinning, sa man, en vit cis-man som ville framställa sig som god. Han som vit medelålders man kan ju inte veta hur det känns att vara en Jason, utanför och utsatt för rasism. Han kan inte gå i en svart eller en iraniers kropp. Han skulle veta hut.

"Identitet" och "kroppar" hör till kulturdebattens hetaste modeord idag. Min egen generation av invandrare, och invandrarbarn, tycks ofta vilja markera sin tillhörighet och position med dessa ord. En är "rasifierad", en annan lite kluven på grund av sin "dubbla identitet". Ytterligare någon, som inte tycker som han borde, utpekas som en "Onkel Tom" som suger av "svennarna".

Det här är identitetspolitik, och den hör till de största hoten mot kulturlivet här i landet. Det hävdar författaren och litteraturvetaren Johan Lundberg i sin senaste bok, med den apokalyptiska titeln "Det sista museet".

 

LÄS MER: Islamism och identitetspolitik går hand i hand

Johan Lundberg målar fan på väggen

Det pågår en sorts kulturrevolution, påstår Lundberg. Han syftar bland annat på Nils Dardel-utställningen på Moderna museet i Malmö som förseddes med ideologiska varningsskyltar, förflyttningen av Tintinalbumen på Kulturhuset och Miljöpartiets tiosidiga, kulturpolitiska program med förslag på obligatoriska kurser i intersektionalitet och postkoloniala teorier för alla styrelseledamöter och all personal på kulturinstitutionerna. Programmet, som är en av de texter Lundberg utgår ifrån och granskar sin bok, finns än så länge bara i idévärlden - och Miljöpartiet skulle nog få svårt att övertyga sossarna om sina mest radikala förslag.

När man läser Lundberg är det lätt att tro att det här redan tillämpas dagligen på varje folkbibliotek runtom i landet. Att alla gamla goda värden i kulturen snart är förlorade. Att finkulturen nu hotas av ett gäng rasistpoliser som står vakt med sina pekpinnar utanför varenda museum.

Johan Lundberg målar lite fan på väggen. Dessa kulturpolitiska idéer har fått mycket kritik på senare tid och allt fler har insett det orimliga i att en vit svensk man inte ska kunna bidra till kampen mot rasism. Att konsekvensen blir just rasism - ett samhälle där människor är uppdelade efter raser och hudfärg.

 

LÄS MER: Svensk teater lider av en socialistisk sjuka

Den nya tidens kulturrevolution

Men visst har dessa idéer redan fått ett visst genomslag på en del kulturinstitutioner. Bland annat på Kulturhuset/Stadsteatern i Stockholm, där chefen Benny Fredriksson tog emot en delegation från Afrosvenskarnas riksförbund inför Makode Lindes utställning i vintras. "Vi har blivit lovade av Stadsteaterns chef, Benny Fredriksson, att de kommer göra en utställning med den här konstnären och det kommer ändå inte att förekomma något alls rasistiskt i samband med det", sa Kitimbwa Sabuni, samordnare för riksförbundet till P4 Stockholm.

I katalogtexten till Lindes utställning skriver konstkritikern Jessica Kempe: "I mitt samtal nyligen med en representant för Afrosvenskarnas riksförbund (som vill vara anonym) förstår jag att motviljan mot Makode Lindes kritiska blandverk främst uttrycker en önskan att upprätthålla svarthet som en tänkt okränkbar och naturgiven samhörighet, med hudfärgen som föreställd bärare av genetisk gemenskap. Svarta står biologiskt närmare varandra, får jag höra. Mot en hållning som vill etnisk särskiljning uppfattas Makode Lindes gränsöverskridande konst som ett identitetshot, till och med som ett tänkt rasförräderi".

 

LÄS MER: Makode Linde: "Mina hatare är rasister"

Sverigedemokratisk identitetspolitik

Om Kempes referat stämmer står alltså Makode Lindes och kulturhusets argaste kritiker själva för klassisk, biologisk rasism. "Det sista museet" är alltså en bok med ett viktigt ärende. Tyvärr grumlas det i stora stycken av Lundbergs aningen hetsiga tonfall och, emellanåt, ganska skruvade polemik. Bland annat härleder han den identitetspolitiska vänsterns idéer ur den tyska romantiken – samma historiska källsprång som inspirerade nazisterna. Identitetsvänsterns faktiska teoretiker verkar han däremot inte ha brytt sig om att läsa.

Men mest uppseendeväckande är nog ändå att Sveriges mest identitetspolitiska parti - Sverigedemokraterna – fullständigt undkommer kritik i hans bok.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag