UPPRYMDHET. Norska firandet gränsar till det aningslösa, anser Salomon Schulman. Foto: ROGER VIKSTRÖMUPPRYMDHET. Norska firandet gränsar till det aningslösa, anser Salomon Schulman. Foto: ROGER VIKSTRÖM
UPPRYMDHET. Norska firandet gränsar till det aningslösa, anser Salomon Schulman. Foto: ROGER VIKSTRÖM
ARKIVBILD 1941. Norska frivilliglegionen svär den norska fanan trohet. Från vänster Sturmbahnführer Bakke, SS-gruppführer Jüttner, ledaren för National Samling i Norge, Vidkun Qusling och tyske rikskommisarien Josef Terboven. Foto: BONNIERARKIVETARKIVBILD 1941. Norska frivilliglegionen svär den norska fanan trohet. Från vänster Sturmbahnführer Bakke, SS-gruppführer Jüttner, ledaren för National Samling i Norge, Vidkun Qusling och tyske rikskommisarien Josef Terboven. Foto: BONNIERARKIVET
ARKIVBILD 1941. Norska frivilliglegionen svär den norska fanan trohet. Från vänster Sturmbahnführer Bakke, SS-gruppführer Jüttner, ledaren för National Samling i Norge, Vidkun Qusling och tyske rikskommisarien Josef Terboven. Foto: BONNIERARKIVET
DIKTATOR. Adolf Hitler under ett tal i maj 1937. Foto: APDIKTATOR. Adolf Hitler under ett tal i maj 1937. Foto: AP
DIKTATOR. Adolf Hitler under ett tal i maj 1937. Foto: AP

Norrmännen borde inte vara så stolta

Publicerad

Salomon Schulman påminner om ett nationaldagsfirande Norge som inte har gjort upp med sitt förflutna.

Visst gläds man åt att se festklädda norrmän gå sjungande fram och vifta med sina flaggor. Syttende mai är en ögonfägnad. Ändå verkar denna upprymdhet gränsa till det aningslösa. Att de elsker sitt land kan man kanske förstå, men frågan är om det finns fog för denna stolthet.

Det förflutnas missdåd spökade i Norges undermedvetna långt före slakten på Utøya. Arvet från den tyska ockupationen har inte bearbetats. Motståndet som Hjemefronten lyckades uppamma var hjältemodigt, men judarnas öde ägde inte högsta prioritet. Dåtidens medlöperi var desto mer kraftfullt. Norrmän anslöt sig i tusental till den tyska krigsmakten och Waffen-SS. De slogs för nazismens sak så långt borta som i Kaukasus. Till och med under krigets sista dagar försvarade de Berlin ända in i döden.

Ofta grundligare än de tyska nazisterna

De som inte drog ut i kriget ställde upp som vakter tillsammans med tyskarna i de hundratals koncentrationsläger som växte upp i den norska ödemarken. Besinningslöst slog de fångarna blodiga, knäckte deras ryggar eller mördade dem. De utförde ofta sitt gebit grundligare än de tyska läromästarna.

 

LÄS MER: Israel är friare i tanken än Sverige 

 

Det började med judarna. De som inte lyckades fly till Sverige blev lätta offer för Gestapo. Den norska statspolisen var så gott som helt nazifierad och skötte deportationerna ner till fångbåtarna, vilka förde judarna till döden i Auschwitz. Statspolisen hade i samarbete med ockupationsmakten fört ett noggrant juderegister och kunde i slutet av november 1942 hämta merparten och överlämna dem i tyskarnas händer. I den mån fordon saknades ställde civilbefolkningen upp med att transportera sina judiska grannar till deras ödesdigra destinationer.

De dog förfrusna bakom taggtråden

I början av 1943 var Norge "Judenrein". Judarnas egendomar auktionerades ut för en spottstyver. Det fanns nya Untermenschen att koncentrera sig på. Så småningom anlände inte mindre än 100 000 ryska krigsfångar, vilka sattes att bygga upp den infrastruktur som saknades i Nordnorge, landsvägar och bunkrar – det tyskarna behövde för att bygga upp sin Atlantvall. De inspärrade levde på svältgränsen, smutsiga och tyfusdrabbade. De dog förfrusna bakom taggtråden. Fångar som lyckades fly hamnade snart inom norska angivares synfält och slogs ihjäl.

 

LÄS MER: Vet vänstern om att Bob Dylan älskar Israel?

 

Det kom också några tusental partisaner från Balkan, bland annat en kontingent på 895 unga pojkar av vilka blott 95 överlevde. Utøyamassakern hade i det sammanhanget uppfattats som en blodig parentes.

Frånstötande symboliska straff

Breiviks förebilder, de norska samarbetsmännen, fick frånstötande symboliska straff. Som polischefen Knut Rød – han frikändes efter kriget trots att han bar ansvaret för arresteringen av judarna. Medan den ansvarige tyske bödeln, Wilhelm Wagner, enbart behövde avtjäna några års fängelse och sedan levde ett gott liv som bankman. 

Det finns en hel del att tänka igenom innan man oförbehållsamt stämmer in i ”Ja, vi elsker dette landet”. Det mörka arvet och likgiltigheten för offrens öde redan under kriget spelar än i dag ondskan i händerna.

 

Salomon Schulman är barnläkare, författare och medarbetare på Expressens/Kvällspostens kultursida.

Relaterade ämnen
Salomon Schulman
Salomon Schulman
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag