SKREV OM SIN UPPVÄXT. Tove Folkesson gav 2014 ut romanen "Kalmars jägarinnor", som snart blir film. Foto: SOFIA RUNARSDOTTERSKREV OM SIN UPPVÄXT. Tove Folkesson gav 2014 ut romanen "Kalmars jägarinnor", som snart blir film. Foto: SOFIA RUNARSDOTTER
SKREV OM SIN UPPVÄXT. Tove Folkesson gav 2014 ut romanen "Kalmars jägarinnor", som snart blir film. Foto: SOFIA RUNARSDOTTER
"Kalmars jägarinnor"."Kalmars jägarinnor".
"Kalmars jägarinnor".
Therese Bohman. Foto: THEO ELIAS LUNDGRENTherese Bohman. Foto: THEO ELIAS LUNDGREN
Therese Bohman. Foto: THEO ELIAS LUNDGREN

Ibland är det skönt att slippa gå sin egen väg

Publicerad

Tove Folkesson replikerar på Therese Bohman och förklarar varför vi lockas av tjejgänget.

Therese Bohman skriver i Expressen (26/4) att hon är trött på tjejgänget, eller ja, hon är trött på att läsa om det som något eftersträvansvärt. Hon kan inte relatera till denna längtan att lösas upp som en treo i vatten, att bubbla och fräsa utan att längre ha en aning om var du börjar och jag slutar. Bohman låter oss i stället förstå att hon avskyr kollektivism i alla former.

Jag skrev en roman, "Kalmars jägarinnor", utifrån min uppväxt i ett tjejgäng eftersom det var min sårigaste, mest intensiva och obarmhärtiga relation. När jag äntligen hade fått en förläggare att reagera på manuset med mer än ett standardavvisande, fick jag frågan: ”Vad var det du ville undersöka när du skrev den här romanen?” Och eftersom jag tyckte att det var en bra fråga ansträngde jag mig till mitt yttersta för att koka ned mitt uppsåt. "Kollektivets välsignelse och tvångströja”, blev svaret.

 

LÄS MER: Nils Schwartz imponeras av Tove Folkessons flickflum på hög nivå 

 

Gruppen i "Kalmars jägarinnor"

När boken omskrivits har man tagit fasta på glorifierandet oftare än problematiseringen. Det har nog uppfattats som om jag ville skriva en hyllning till tjejgänget. Men när en av vännerna från mitt eget verkliga gäng läst boken sa hon att jag förstört minnet av hennes ungdomstid. Det rus, den lycka och det äventyrliga highlife som hon ville tillskriva tonåren hade jag fördärvat med min skildring av ångesten i att aldrig få ha en egen identitet, att inte få vara sig själv utan ständigt anpassa sig till gruppens vilja.

När vi åt middag i påskas pratade vi om det där, hon sa att det hon hade hört mig prata om i intervjuer, svårigheten att inte få ha ett eget jag, var precis det hon behövde i tonåren. Att få slippa sig själv, att lösas upp, glida ned i en vit skinnsoffa med gilettelena ben med en drink i handen, vara en jägarinna, vem som helst av oss, när hon inte orkade med sig själv.

I limbot mellan ungdoms- och vuxenliv

Och visst finns det något sorgligt i individualismens krav på att man alltid ska ”gå sin egen väg”. När jag började skriva min tjejgängsskildring befann jag mig i det obehagliga limbot mellan ungdomsliv och vuxenliv, där vännerna från förr skaffat familj och man själv står med ännu ett uppsagt andrahandskontrakt i handen och ett antal relationer där friheten fått gå först bakom sig. Det ego som byggts upp av val efter val för egen vinning hade i mig blivit så trångt och ensamt att det inte gick att stå ut. Jag längtade efter kolsyra.

 

LÄS MER: Therese Eriksson lovordar "Kalmars jägarinnor" 

 

Tjejgänget är förstås ingen rosenskimrande saga, men likväl en plats där existensen vidgas och får mening. Och därför är det värt att berätta om. Men att romantisera, det är väl bara ett dramaturgiskt grepp som används för att läsaren inledningsvis ska förstå att här står något på spel. Något verkligt. Något som kan förverkliga eller förinta en människa. Precis som i vilken stor kärlekshistoria som helst.

 

Tove Folkesson

Tove Folkesson är författare.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag