DEN STORE. Hans Alfredson blev 86 år. Foto: LENNART ISAKSSON / DN TT NYHETSBYRÅNDEN STORE. Hans Alfredson blev 86 år. Foto: LENNART ISAKSSON / DN TT NYHETSBYRÅN
DEN STORE. Hans Alfredson blev 86 år. Foto: LENNART ISAKSSON / DN TT NYHETSBYRÅN
Hasseåtage. Foto: JAN COLLSIÖÖ / TT NYHETSBYRÅNHasseåtage. Foto: JAN COLLSIÖÖ / TT NYHETSBYRÅN
Hasseåtage. Foto: JAN COLLSIÖÖ / TT NYHETSBYRÅN
Hans Alfredson tar emot Hedersbaggen 2013. Foto: OLLE SPORRONGHans Alfredson tar emot Hedersbaggen 2013. Foto: OLLE SPORRONG
Hans Alfredson tar emot Hedersbaggen 2013. Foto: OLLE SPORRONG
Kalle Lind är radioprofil, författare och medarbetare på Expressens/Kvällspostens kultursida. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERGKalle Lind är radioprofil, författare och medarbetare på Expressens/Kvällspostens kultursida. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Kalle Lind är radioprofil, författare och medarbetare på Expressens/Kvällspostens kultursida. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Vår tacksamhet är oändlig, Hasse!

Publicerad

Få människor har producerat så mycket och så bra som Hasse Alfredson.

Kalle Lind minns det sista fundamentet i monumentet Svenska Ord.

Beskedet kommer inte som en chock, men är likväl förlamande. Hasse Alfredson är borta och därmed den era han var med att definiera. Hasseåtage, AB Svenska Ord och allt vad de stod för – satir med värme, humor med intelligens, larv med samhällsengagemang, underhållning som brobyggare – är nu definitivt historia. Sverige sörjer och så gör jag.

Att förklara fenomenet Hasseåtage för yngre och nya svenskar låter sig svårligen göras. Hur förklarar man att en och samma man – Hasse Alfredson – gör barnvisor som sjungs på förskolorna 50 år senare, skriver debattinlägg som puffas på tidningarnas förstasidor, regisserar film som vinner en Silverbjörn åt Stellan Skarsgård, skriver reseskildringar, kokböcker, seriemanus och limerickar och alltjämt är känd som landets mest hisnande rolige scenpersonlighet? Hur förstår man att ett och samma radarpar gör de populäraste revyerna, de roligaste filmerna, de vassaste kupletterna – och ändå aldrig stryker publiken medhårs? 

 

LÄS MER: Hans Alfredson är död - här samlar Expressen alla artiklar

Hasse och Tage ett kitt 

Men framför allt – hur förklarar man deras betydelse, deras inflytande, respekten de åtnjöt i så gott som samtliga samhällslager? I en tid när landet expanderade, rekordåren, folkhemstiden, de stora rörelsernas tid, fanns Hasseåtage där som ett kitt mellan klasser och generationer. Närhelst Sverige höll på att spricka av självbelåtenhet var de där med den mest välslipade av nålar och den mest avslöjande av skrattspeglar. På ett märkligt sätt lyckades de följa med sin tid, leda den och stå bredvid och kommentera den. Folket hostade gladeligen upp sina surt beskattade stålar för att se sina egna lågheter häcklas från scenen.

 

LÄS MER: Hasse Alfredsons sista hälsning till svenska folket 

 

Nycklarna till förståelse finns troligen i begreppen humor och allvar, företeelser som idioter tror står i konflikt med varandra. Hasseåtage tog sin humor och sin publik på allvar, det vill säga de litade på publikens intelligens. De förutsatte att publiken kunde sin "Fänrik Ståls sägner" och sin Franz Schubert och inte blev förvirrade när en uppsluppen limerick om en flicka som vässar pennor med stjärten följs av en makalöst vacker Monica Zetterlund-ballad om socialdemokratins svek mot idealen. De tog för givet att publiken både ville bli kungligt road och mänskligt berörd.

Tage Danielsson och Hasse Alfredson 1972.Foto: BO-AJE MELLIN BAM / SVT TT NYHETSBYRÅN

 

Hans Alfredson aldrig en cyniker

Hasseåtage fuskade aldrig. Deras sångtexter är lika rytmiska och välrimmade som de är festliga. Deras filmer är lika genomtänkta till rollbesättning och musikläggning och scenografi (emellanåt signerad Hans Alfredson) som till skämt. Deras sketcher har alltid en moralisk botten. Hur mycket de än själva ville avfärda de pretentiösa analyserna och betona att det handlade om att ge mesta möjliga underhållning så lyckades de aldrig dölja att de visste vad de gjorde.

Även om Hasse Alfredson med tiden släppte in allt svartare och mörkare stråk i sina alster så var skämtaren Alfredson aldrig en cyniker. Han gav aldrig publiken vad den ville ha utan vad han själv njöt av att ge. I de improviserade Lindeman-numren hör man hur han själv spricker upp i lyckliga fniss över vart hans toppvarvade hjärna för honom.

 

LÄS MER: Hasse Alfredson sörjs av allmänheten och kolleger

 

Att rastlösheten sen ibland ledde honom på irrvägar och fick honom att ge sig på också sådant han behärskade sämre – medeltidsfilmer och Dramaten-pjäser som förhoppningsvis var bättre på idéstadiet – ökar bara min respekt. Hellre gå på pumpen än att upprepa sig. Hellre överraska med sina brister än imponera med sina säkra kort.

 

Tage Danielsson dog

Jag spelar sketchen ”På jobbet” för mina barn. De har hört den förut och kluckar lika högt som jag när Hasse i rollen som missunnsam arbetskamrat jobbar upp sin mest aggressiva energi. En efter en avverkas replikerna som blivit bevingade: ”Roger Moooore!”, ”Spik i foten!”, ”Kanarieöarna är blaha blaha”. Jag har ingen aning om huruvida barnen fattar vad som är roligt. Det spelar heller ingen roll. De hör mig skratta. De hör 1970 års publik på restaurang Skeppet skratta från inspelningen. De delar den behagligaste av upplevelser med andra. Så präglades en gång jag. 

När Tage Danielsson dog 1985 var jag tio år. Så vitt jag minns var det första gången jag grät utan att fysisk smärta var inblandad. Jag hade förälskat mig handlöst i Hasseåtage fyra–fem år tidigare, en kärlek som sen dess har vägrat att släppa taget. 

 

Hans Alfredson under inspelningen av "Den enfaldige mördaren".Foto: STEFAN LINDBLOM / TT / TT NYHETSBYRÅN

Hasse och Tage förklarar efterkrigstiden

Som barn älskade jag att höra vuxna tramsa, att se det milda vansinnet glittra i farbröders ögon, perukerna, snusket, upptågen. Som vuxen älskar jag fortfarande det där – plus allt det andra. Det jag alltid kommer att respektera mest är respekten. För publiken. För hantverket. För förvaltandet av de möjligheter som tiden och platsen gav dem.

Hasse Alfredson är borta och med honom det sista fundamentet i monumentet Svenska Ord. Filmerna och inspelningarna finns kvar och troligen kommer somligt att överleva. Skämt är en färskvara men glädje kan åldras med värdighet. Den som vill förstå efterkrigstidens Sverige har allt att hitta hos Hasseåtage, likaså den som vill studera genuina konstnärskap. Men förhoppningsvis kommer också nya skämtare och skojare att leta sig fram till en av ursprungskällorna och låta sig inspireras av det sprudlande flödet och de varma ångorna.

Få människor har producerat så mycket som Hasse Alfredson. Ännu färre har producerat så mycket bra. Få människor har visat upp så många facetter. Få människor har gett oss så många insikter, formuleringar och kittlingar i maggrop och hjärnvindlingar. 

Vår tacksamhetsskuld är oändlig.

 

Kalle Lind är radioprofil och medarbetare på Expressens/Kvällspostens kultursida. Han driver podden "Snedtänkt".

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag