Blåljusbroder, jag skriver till dig som brandman och landsman, jag känner din frustration. Foto: HELÉN KARLSSON / W & WBlåljusbroder, jag skriver till dig som brandman och landsman, jag känner din frustration. Foto: HELÉN KARLSSON / W & W
Blåljusbroder, jag skriver till dig som brandman och landsman, jag känner din frustration. Foto: HELÉN KARLSSON / W & W
"Fredrik, det är svenskt att peka finger åt polisen. Alltså, det är möjligt i Sverige. Man får inte sina fingrar avhuggna för det och vi i Sverige tycker att det är bra. Vi som bor här väljer Sverige på bland annat den grunden. Länder där det är omöjligt, kallar vi totalitära." Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN"Fredrik, det är svenskt att peka finger åt polisen. Alltså, det är möjligt i Sverige. Man får inte sina fingrar avhuggna för det och vi i Sverige tycker att det är bra. Vi som bor här väljer Sverige på bland annat den grunden. Länder där det är omöjligt, kallar vi totalitära." Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
"Fredrik, det är svenskt att peka finger åt polisen. Alltså, det är möjligt i Sverige. Man får inte sina fingrar avhuggna för det och vi i Sverige tycker att det är bra. Vi som bor här väljer Sverige på bland annat den grunden. Länder där det är omöjligt, kallar vi totalitära." Foto: JOHAN NILSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Från en blåljusbroder till en annan

Publicerad

Är förortskulturen präglad av oartighet?

Poeten och brandmannen Daniel Boyacioglu svarar på polisen Fredrik Kärrholms gästledare i Svenska Dagbladet.

Fredrik Kärrholm, du skriver om förortskulturen, om att den behöver försvenskas och lyfter fram ungdomar som pekar finger åt polisen som exempel. 

Fredrik, det är svenskt att peka finger åt polisen. Alltså, det är möjligt i Sverige. Man får inte sina fingrar avhuggna för det och vi i Sverige tycker att det är bra. Vi som bor här väljer Sverige på bland annat den grunden. Länder där det är omöjligt kallar vi totalitära.

 

LÄS MER: Per Wirtén - Skapa inte en stygg stat, Stefan Löfven

Artighet och laglydighet

Laglydigheten är svensk, och utländsk, artigheten likaså, fransk och kubansk och kinesisk. Några av de artigaste människorna har jag till exempel träffat utomlands. Hiphopen går att förstå som en artighetskultur. I få andra musikformer är kollektivet så starkt. Du vill utgå ifrån den specifika kombinationen av arabisk kultur och hiphop på svensk mark i relation till artigheten, jag har aldrig haft särskilda skäl att i detalj undersöka den men vill ändå påstå att den också kan kallas artig. Jag menar om man lägger artigt med artigt borde man få artigt. Den kan dock förutsätta att man också själv bemöter den artigt, liksom de flesta artigheter.  

Blåljusbroder, jag skriver till dig som brandman och landsman, jag känner din frustration. Jag undrar dock hur du praktiskt vill göra för att penetrera förortskulturen och som du önskar, försvenska den? Och om du lyckas göra den till exempel mer artig, vill jag varna dig för att du i praktiken riskerar att göra den mer utländsk.

Förortskulturen formulerar sig

Jag tillhör förortskulturen, den är spännande, den håller på att formulera sig kring ett kollektiv. Vi kommer inte vilja lyftas upp som enskilda exempel på antingen en bra eller dålig förortare. Och inte efter din smak, snarare vill vi själva formulera oss kring vår identitet.

Under en stor del av min söndag befann jag mig i förortskulturen. En vän till familjen har gått bort och då öppnar kyrkan sina lokaler. Vi kallar det äza när vi samlas för att dela sorgen med de närmast berörda. Han var en mycket omtyckt man och kyrkan fylldes av vänner. Hans söner har klippt mig sen jag var en liten grabb. Deras sorg är min. Deras salong ligger på Götgatan på Södermalm och där samsas förortskultur med annan. Vår kyrka ligger i Norsborg och är alltså också en del av förortskulturen. Sen körde jag hem min mor, då sprang vi på tanterna på gården. De satt och praktiserade förortskultur och var alla glada att se mig. När jag gick tillbaka till min bil, sprang jag på en barndomsvän. Hans parkeringsplats ligger bredvid mammas. Vi har båda nyligen köpt nya bilar och gratulerade varandra. Hans är lite finare än min. Sammantaget en väldigt social upplevelse, när jag nu tänker efter kan jag inte minnas att jag sprungit på en enda asocial förortare den här helgen.

Fredrik. Du avfärdar den feministiska och postkoloniala forskningen för enkelt, den ger oss verktyg att förstå de här frågorna på ett strukturellt plan. Du landar därför i en oriktig analys. Som att en förortskultur först tog form och sen kom arbetslösheten. Eftersom den forskningen är tillgänglig ska jag inte annat än påminna dig om den.

Hur mycket skrämsel tål Sverige?

Min oro rör sig snarare kring folkhälsan. Hur mycket av din skrämselretorik tål Sverige? Paradoxen är denna: antalet brott minskar, våldsbrotten blir färre, men tonen blir skarpare och oron stiger. Det är som att välståndet och oron växer parallellt. Inte så mycket i förorten som på andra ställen i Sverige, oron visst men inte välståndet. Är det rentav en fråga om svensk kultur? Det är många i vårt land som känner att det går åt helvete när det faktiskt går bra. Som att huttra i 25-gradig sommarvärme. Vad ska vi då klä oss i när vintern kommer? Vilket språk ska vi göra oss förstådda på om vi nu belastar det alarmistiska och sen ställs inför en större utmaning? 

Det är inte kul när nån pekar finger åt en, det hade inte jag heller tyckt. Om jag utsattes för det ofta, skulle jag ställa mig frågan om det var något jag själv gjorde som framkallade det. Det kommer hända också i ett genomförsvenskat Sverige, att nån blir arg och pekar finger åt nån. Det kan därtill förstås som ett sundhetstecken när ilskan riktas uppåt, mot makten, kanske till och med som en kontrollerad ilska, jämfört med att klappa till nån. Det går säkert att vetenskapligt belägga och gissa sig till att den typen av gester etablerade sig redan när människan först utvecklade finmotoriken. Men just fuck you-fingret vore kul att veta vem som kom på, sannolikt en man, säkert en britt, kanske i samband med den amerikanska självständighetsdeklarationen. Honom vill vi minnas.

 

LÄS MER: Lena Anderssons godnattsagor om förorten 

 

Daniel Boyacioglu

Daniel Boyacioglu är poet och brandman. Hans senaste diktsamling "Allt om eld" kom 2016.

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag