Ebba Witt-Brattström. Foto: CORNELIA NORDSTRÖMEbba Witt-Brattström. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Ebba Witt-Brattström. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Victoria Benedictsson. Foto: Okänd.Victoria Benedictsson. Foto: Okänd.
Victoria Benedictsson. Foto: Okänd.
Foto: / SYDSVENSKA DAGBLADETFoto: / SYDSVENSKA DAGBLADET
 Foto: / SYDSVENSKA DAGBLADET

Idag anses det värre att vara rasist än sexist

Publicerad

Victoria Benedictsson var en av sin tids största författare och gick under av skammen av att vara född kvinna.
Ebba Witt-Brattström gör i kulturens sommarserie "Skam" upp med det kvardröjande kvinnoföraktet.

Allting är skam hos en kvinna, ty hon är ingenting för sig, hon är bara en del av sitt kön. Å Victoria! Din skamtext ”Ur mörkret” drabbade mig som ett hugg i veka livet. När du beskriver Ninas ömma punkt i hjärnan som smärtar vid minsta kvinnoförakt. Jag såg från en mans ståndpunkt, vad det vill säga att vara kvinna – vidrigt, vidrigt en enda olycka alltifrån födelsen!

 

LÄS MER - Ebba Witt-Brattström: "Jag borde ha lyssnat på dig, Beyoncé!" 

 

Hur det svider till lite extra när kvinnor går i fällorna en del män gillrar för oss. Kommer springande när husse visslar. Viftar på svansen, sitter fint. Då känner jag mig precis som din Nina, och det borrar smärtsamt i mig. Mer än hundra år senare, i skrivande stund, samma plåga. Vilken fattningsförmåga jag ägde, då det gällde detta enda: att förstå det, som för mina medsystrar var obegripligt som fåglalåt. Mäns förakt för kvinnor, pojkars för flickor. Hon betraktas inte som individ; hon är bara en del av sitt kön. Att aldrig räknas på riktigt, bara som mannens lilla medhjälperska. Som Ninas styvmor, nätt som ett barn och mjuk som en kanin, hyllad för att hon föder fadern son på son. Men det undgick mig icke, vilket omätligt förakt där låg under all hans hyllning.

 

LÄS MER - Ebba Witt-Brattström: Jag har min mormor att tacka för att jag finns 

 

Skäms män över Donald Trump?

Befria mig! Töm min hjärna, frys ner mitt hjärta! Vad har jag med kvinnors självförakt och undergångslängtan att göra? De får väl klara sig själva. Varför skäms jag när kvinnor, även sådana som kallar sig feminister, försvarar öppet sexistiska män? Inte skäms väl män över att Donald Trump är man? Eller Jimmie Åkesson? Ack om det vore så enkelt. Vad säger du, Victoria, om denna solidaritet med hela könet, som kastar ansvaret för EN kvinnas handlingar över på alla. Kan vi inte gå vidare? Strunta i det där? Studera din analys av skammens mekanismer, som du ville perforera med din stålpenna. Det finns ingen författare som borrar så djupt som du, och som offrade sig själv på kuppen. Och om jag, sedan jag skrivit det farligaste och ärligaste jag vet, ännu känner det liksom nu, då vill jag dö.

Å Victoria, fanns det ingen annan utväg? Strax efteråt skar du av dig halspulsådern med en rakkniv. Du var 33 år, etablerad författare till romaner, pjäser, novellsamlingar, men kränkt i märgen av att din sista bok avfärdats som ”damroman”. Och att tidens stora nordiske Kulturgubbe, Georg Brandes, kastat bort dig efter tre samlag. ”Fri kärlek”, vilken kvinnofälla! Egenmäktigt förfarande. Du skummade av vrede, men varför vände du kniven mot dig själv, och inte mot honom?

 

Victoria Benedictsson.Foto: SVT / SVT

 

LÄS MER - Therese Bohman läser Marie Calloway 

 

August Strindberg och Henrik Ibsen

Din rakkniv gav August, den parasiten, uppslaget till fröken Julies självmord. Inte hade det väl förvånat dig! Det var 1888 och en bra kvinna var en död kvinna. Dörren mot friheten, som Ibsen öppnat för sin Nora i ”Ett dockhem” 1879, smällde Strindberg igen. Julies betjänt Jean är statarson, men han står över grevedottern Julie, för han är MAN. Som August skrev så liknade kvinnans kranium barnets, pilutta oss. Vår första feministiska skrivarboom var över, kvinnorna fick munkavle. Inga fler sanningar om mansgrisar, tack.

I skolan läste vi din novell ”Mor Malenas höna”, träskor och lera i 1880-talets Skåne, astråkigt. Inte ett ord om din viktigaste insats i svensk litteratur, vår första självbekännelse: "Stora boken" (skriven före Strindbergs ”En dåres försvarstal”), men utgiven i sin helhet långt efter din död. Victorias kamp borde den hetat, denna glödande berättelse om hur du, ett briljant författarämne av fel kön, försöker kryssa mellan det strindbergska kvinnohatet och feministernas krav på mannen. Samtidigt som du känner dig som en hund som tigger smulorna från de rikas bord (läs Kulturmännens). Plågsamt!

Kanske kvinnor skambeläggs för att minska mäns skuldkänsla över att utnyttja oss, mammor, hustrur, älskarinnor, kolleger, döttrar?

”Ur mörkret” är ditt sista desperata försök att bena upp skammen att vara född kvinna. Men vad är skam? Påförd skuld, inte sällan andras skuld. Kanske kvinnor skambeläggs för att minska mäns skuldkänsla över att utnyttja oss, mammor, hustrur, älskarinnor, kolleger, döttrar? Är skam ett slags omvänt förakt? Förakt för oss själva för att vi går på manipulationerna? Mot bättre vetande? Är det vad Nina visar, där hon ligger i sitt mörker och biktar sitt liv? Jag har tegat och tegat år efter år, årtionde efter årtionde, generation efter generation, tycks det mig – och nu är det som om jag vore hela kvinnosläktet. Jag är så gammal som Ahasverus och på mina skuldror tynger hela släktets skuld. Jag känner den med en kvinnas nerver och ser på den med en mans ögon.

 

LÄS MER - Göran Rosenberg:  Skamlösheten har segrat i Trumps USA

 

Från Strindberg då till Knausgård idag

Allt det farligaste och ärligaste är din kritik av män som hatar kvinnor, män som får kvinnor att hata sig själva. I din litterära kvarlåtenskap är det ledmotivet: dagböcker och noveller som du visste att en kvinnlig författare inte skulle få tryckt. Självbekännelse var bara för män, Rousseau, Byron, Goethe, Strindberg – i vår tid Knausgård.

Jag kan se dig framför mig, hur du febrilt ville finna en lösning för att ändå lyckas prångla ut dina råfeministiska texter. Och hur du kom på det! Genialt! Du testamenterade hela klabbet till din ständigt skuldsatte kollega Axel Lundegård. Nog visste du att den egenkäre slyngeln skulle sälja av varenda bokstav du någonsin präntat ner? På det viset säkrade du ditt arv till oss efterlevande. Dina ord på liv och död, att få oss att se lika skarpögt som någonsin din Nina. Och att ta upp kampen, så att ingen kvinna ska behöva tänka: Att vara kvinna är att vara en paria, som aldrig kan höja sig ur sin kast.

Men Victoria, om du visste vad vi har att slåss emot. Offentliga sextrakasserier av flickor, lägre kvinnolöner och pensioner, sämre sjukvård, näthat och alldeles för mycket hot och misshandel i hemmen. Medan männen kommer undan ansvaret. Idag anses det värre att vara rasist än sexist, fast det är precis lika illa. En gammaldags kvinnosyn är det många, inte minst i kultursammanhang, som tycker är modigt, lite fräscht, nästan spännande.

Det är ändå skit, för vi lever inte 1888 utan 2017. Skammen!

 

Ebba Witt-Brattström är professor i litteratur, författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är "Århundradets kärlekskrig".

Relaterade ämnen
Ebba Witt-Brattström
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag