Från golvet. Sebastian Lönnlöv har arbetat som vårdbiträde inom äldreomsorgen i flera år. Foto: Cato LeinFrån golvet. Sebastian Lönnlöv har arbetat som vårdbiträde inom äldreomsorgen i flera år. Foto: Cato Lein
Från golvet. Sebastian Lönnlöv har arbetat som vårdbiträde inom äldreomsorgen i flera år. Foto: Cato Lein
"Varje dag är en vårdskandal"."Varje dag är en vårdskandal".
"Varje dag är en vårdskandal".
Sebastian Lönnlöv. Foto: Cato LeinSebastian Lönnlöv. Foto: Cato Lein
Sebastian Lönnlöv. Foto: Cato Lein

I vårdens våld vågar ingen säga ifrån

Publicerad

Sebastian Lönnlövs rapport inifrån äldreomsorgen skildrar ett sjunkande skepp där slarv, fusk och cynism läcker in.

Sven Olov Karlsson läser en bok där den största skandalen stavas resursbrist och vinstmaximering.

Sebastian Lönnlöv, född 1988, ska bli sjuksköterska, rädda liv och göra skillnad. Men praktikhandledaren tvivlar på att han håller måttet. Så han avbryter studierna, men knäcker extra som vårdbiträde på demensboenden. Ett av dem hamnar i fokus för upphetsade rubriker om vanvård. Erfarenheterna av det arbetet, och hur de äldres verklighet inte nämnvärt förändras efter uppmärksamheten, bildar bottenplatta i denna debattbok, hans andra efter debuten "HBTQ - böcker bortom normen".

Hans resa är nog vanlig. Först in i vårdsvängen för att man vill något meningsfullt. Sedan ut därifrån när man inte pallar. Andra stannar kvar i yrket, blir alltmer avtrubbade eller tvärtom tappert noggranna - men den senare rollen har ofta det paradoxala priset att man hamnar under arbetsplatsens hårdingar i hackordningen.

Arbetspass som noveller

Formen växlar mellan resonerande essä och febrigt närvarande reportage. Vissa arbetspass närmar sig novellkonsten. Många svenska skönlitterära författare borde ta en termin i Lönnlövs rena, raka skrivarskola.

Jag jobbade själv fem år som undersköterska och känner igen allt som Lönnlöv beskriver. Ingenting överdrivs, han är varken blöt eller naiv. Vi delar relationerna till virriga vårdpaket som blev levande själar att minnas livet ut. Varje skift som innehöll rörande ögonblick mellan larmen och läggningarna.

Men oftast springer man som Basil Fawlty i "Pang i bygget": någon får leukemidiarré i samma stund som ett slagsmål bryter ut i dagrummet. Och det går i bästa fall tre personal på nio vårdtagare. Med åren krymper krafterna och tålamodet. Tills man inte orkar hålla efter smutsen. Inte vågar säga ifrån när kolleger skojar snuskigt eller skäller på patienterna. Ibland når missförhållandena press eller nämnder, men det rinner snabbt av den glatta vårdapparaten.

Tidsbristen skriar

Alla är rädda för att till sist bli borta i huvudet. Men vi som jobbat i äldreomsorgen eller har anhöriga där, lär betrakta demenssjukdomarna med en betydligt mer konkret skräck. Även om det var dåligt förr så är det på vissa sätt ännu värre i dag, slår Lönnlöv fast med vattentäta referenser. Tidsbristen skriar som en vildvittra över servicehusen.

Man sprider livsfarliga smittor för att handspriten tar några sekunder extra. Privat vårdanställda står utan meddelarskydd. Sveriges undersköterskor och vårdbiträden har högst sjukfrånvaro av alla yrken - oftast på grund av psykisk ohälsa.

Fusk, slarv och cynism

För de sjukas förvirring och ångest fyller varje minut, ända in i rökpauserna och drömmarna efter nattskiftet. Välfärdens marginaler krymper som om det skulle vara en orubblig naturlag, medan vårdentreprenörerna glatt vinstmaximerar. Båda fenomenen får fusk, slarv och cynism att läcka in som multiresistenta tarmbakterier. Det är den största vårdskandalen.

Sebastian Lönnlöv serverar dock inte några lösningar. För det säger sig egentligen självt. Som allt annat bleve äldreomsorgen bättre, renare, värdigare, säkrare, om den hade mer resurser.

Värnplikten behövs igen, sägs det just nu. Men varför inte en allmän vårdplikt? Klä våra vapenföra unga i uniform, men inte gröna utan vita, och lär dem sköta katetrar i stället för k-pistar.

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Sven Olov Karlsson
Sven Olov Karlsson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag