I dag skulle Raoul Wallenberg ha fyllt 100 år. Hur gammal han blev vet vi inte. Vad som hände efter att han greps av Röda armén vet vi inte heller. Död i fångenskap? Giftmördad så tidigt som 1947?

Endast två saker vet vi: att Wallenbergs familj fick vänta förgäves på att återse en älskad, saknad. Och att den svenska diplomatiska tystnadens skamfläck lyser lika starkt på den svenska hjältens eftermäle i dag som den har gjort i snart 70 år.

Inga jämförelser i övrigt: sedan 3968 dagar sitter en annan svensk i fångenskap utomlands. Dawit Isaak. Efter över tio års tyst och hittills resultatlös diplomati väntar Isaaks anhöriga fortfarande på en make, far, bror och vän. Visar sig också den väntan ha skett förgäves står vi inte bara inför en, för de närmaste, privat utan också moralisk katastrof.

Därför fortsätter kampen för Dawit Isaaks frigivning oförtrutet. Men kampen är inte gratis. Längst upp på vänster sida återfinns - som vanligt och som det gör varje dag till dess att Isaak är fri - bankgironumret till stödfonden (5045-0295, reds. anm.).

Och på Expressen Kulturs hemsida finns i dag två större, och tidigare publicerade, texter - signerade Nils Schwartz - om mannen som räddade tiotusentals, möjligen så många som 100 000, människoliv under loppet av ett halvår 1944.