CAPE COD. Våren 2006 tvingades Larry Summers, Bill Clintons tidigare finansminister och en av USA:s mest respekterade akademiker, att avgå från sin post som rektor vid Harvard University. Skälet var en kontroversiell kommentar han gjort vid en konferens året innan, då han inför en sluten publik hävdat att det möjligen fanns vissa biologiska faktorer bakom den manliga dominansen inom vissa akademiska områden såsom matematik och fysik.
Summers kommentarer läckte snart till medierna, varpå en omfattande kontrovers följde. Många av Summers egna kollegor anklagade honom för manschauvinism och kampanjade aktivt för att tvinga fram hans avgång. Andra tog hans parti och såg honom snarare som ett oskyldigt offer för en politisk korrekt masspsykos.
Summers kanske ivrigaste försvarare var Steven Pinker, psykologiprofessor vid Harvard och författare till flera internationellt framgångsrika böcker om inlärning och psykologi. I sin senaste bästsäljare, The blank slate: The modern denial of human nature går han till frontalangrepp mot den politiska korrekthetens allra heligaste bastion: tabula rasa – idén om att alla människor föds lika.
Jag träffade Steven Pinker i hans sommarhus på semesterorten Cape Cod, där vi dryftade frågorna över en kopp kaffe.
I din bok The blank slate angriper du tre allmänt accepterade myter om den mänskliga naturen. Kan du kort sammanfatta vilka de är?
– Jo, för det första är det doktrinen om det oskrivna bladet – idén om att människor föds utan några som helst talanger eller temperament, och att alla mänskliga egenskaper präntas in i den mänskliga själen av föräldrar, omgivning etcetera. För det andra är det doktrinen om den ädle vilden, som vill hävda att människor föds fria från själviska drifter, och att alla dylika drifter är ett resultat av samhällets korrumperande inverkan på individen. För det tredje är det myten om spöket i maskinen, som säger att alla människor besitter en immateriell själ som står över vårt biologiska maskineri och avgör våra handlingar.
Vad är det för fel med att tro att alla människor är födda lika? Är det inte en bra filosofisk utgångspunkt för ett rättvist samhälle?
– Nej, jag tror det kan vara skadligt på många sätt. Jag anser att det är fel att mixtra med sanningen av politiska skäl. Att utgå från att alla människor föds som oskrivna blad kan dessutom också ge upphov till olika totalitära sociala experiment, om staten beslutar sig för att uppfostra en ny ras av ädlare människor genom att kontrollera vad som skrivs på bladet. Det kan också leda till förföljelse av framgångsrika människor – om alla människor föds med samma begåvning så måste det innebära att framgångsrika individer är mer själviska och giriga. Ett sådant synsätt har bidragit till massakrer på till exempel judar i Europa, kineser i Indonesien och ibos i Nigeria.
Under de senaste 200 åren har vi människor utvecklats dramatiskt i vårt förhållande till kvinnor, barn, homosexuella och andra tidigare förtryckta grupper. Betyder inte det att den mänskliga naturen faktiskt går att förändra till det bättre?
– Jag tror inte att en förändring i den mänskliga naturen per se är det bästa sättet att förklara gångna seklers sociala framgång. Det mänskliga hjärnan består av många olika delar, varav vissa kan ges större utrymme än andra. Människans sentida sociala utveckling är nog snarare kopplad till en expansion av empati än ett resultat av social och politisk reform. Peter Singer beskriver det som en expanderande cirkel av empati som från början bara inkluderade den närmaste familjen. I takt med att världen har blivit allt mindre har denna cirkel av praktiska skäl blivit allt större, och inkluderar nu människor av andra raser likväl som de med olika sexuella preferenser.
Betyder det att det är hopplöst att försöka förbättra världen genom att påverka människors inställning? Att vi aldrig kan bli bättre än vi är?
– Att förändra människors inställning är vad alla författare lever av, och det är sannerligen värdefullt. Det är dock även värdefullt att ha en realistisk uppfattning om vad det är man försöker förändra, snarare än att inbilla sig att människor är oändligt formbara. I takt med att människor blir äldre brukar de successivt bli mer allt mer realistiska om sin förmåga att förändra den mänskliga naturen. Detta inträffar inte minst då de gifter sig och inser att de inte ens kan forma sina egna barn, ännu mindre sin partner.
När Larry Summers hävdade att män är genetiskt överlägsna kvinnor vad gäller matematisk förmåga så försvarade du honom. Varför?
– För att han hade rätt. Men han sade inte att alla män är bättre än alla kvinnor på matematik. Han hävdade att män i genomsnitt har en större medfödd fallenhet för matematik än kvinnor. Det är en väldigt viktig skillnad. Problemet med sådan här information är att vi människor inte är evolutionärt utrustade för att förstå statistiska begrepp, eftersom vi utvecklades i en miljö där statistisk analys inte var av någon större nytta för någon. Vår nedärvda oförmåga att hantera statistiska data gör att vi har svårt att hantera nyanser – vi föredrar i stället grovhuggna utsagor om vem som är bäst och vem som är sämst. Vad Summers menade var enbart att den manliga dominansen inom ett område inte nödvändigtvis är ett bevis för könsdiskriminering, utan kan vara kopplat till faktorer såsom intresse, fallenhet etcetera. Det var ett fullkomligt giltigt uttalande.
Säger du inte bara så för att du som vit man har ett intresse av att bevara en icke-demokratisk, patriarkalisk maktstruktur?
– Nej.
Om Larry Summers hade hävdat att det fanns en biologisk skillnad i intellektuell förmåga mellan vita människor och svarta människor, hade det också varit okej?
–Det är mer tveksamt – det finns betydligt bättre bevis för biologiska skillnader mellan könen än mellan olika raser. Jag tror dessutom att man bör vara väldigt försiktig med att spekulera om raser och rasbiologi. Huruvida man bör forska på sådana saker över huvud taget är en fråga som jag ofta grubblar på, och som jag själv inte riktigt rett ut för mig själv. Men jag skulle vara väldigt försiktig med att hävda att några sådana skillnader fanns.
Forskare som framför argument om biologiska skillnader mellan människor får ofta stå ut med att kallas ”fascister” och ”reaktionärer”. Du har i stort sett undkommit sådan kritik. Tror du att din änglalika frisyr har något med den saken att göra?
– Hmm... tanken har faktiskt aldrig slagit mig. Jag är nog fel person att avgöra. Men ska jag vara ärlig så tror jag att det har mer att göra med det faktum att väldigt många andra författare redan har framfört mina argument. Om jag hade skrivit The blank slate för trettio år sedan så hade det varit en helt annan femma.
Det är slående hur Harvards lärarkår formligen slaktade Summers, medan majoriteten av eleverna stödde honom. Tyder detta på ett slags ideologiskt generationsskifte – att dagens ungdomar vänder sig emot sina föräldrars radikala sextiotalism och är mer liberala i sin syn på till exempel människans natur?
– Jag tror att ungdomar i dag är mindre benägna att göra politik av allting. De inser att man som till exempel feminist inte nödvändigtvis måste hävda att det inte finns några skillnader mellan könen. Jag tror även att det börjar växa fram ett motstånd mot extrem politisk korrekthet bland de unga. En elev gav mig en T-shirt med en bild av Larry Summers i Che Guevara-utstyrsel med texten ”Viva el presidente Summers”. Det måste vara ett tecken på något.
