Karl Ove Knausgård i det fria.
Karl Ove Knausgård i det fria.

I närkamp med naturen

Publicerad

Jens Liljestrand om en vildman som går genom rutan.

Ingen nu levande nordisk författare har samma ikonstatus som Karl Ove Knausgård. Därmed inte sagt att han säljer bäst eller anses vara den kvalitativt mest betydande, men som litterär celebritet, i gränslandet mellan fin- och masskultur, har han en aura som saknar motstycke.

Jag påminns om 44-åringens enorma dragningskraft när jag ser SVT:s välgjorda dokumentär, som följer honom under året efter avslutningen av "Min kamp". Journalisten Lena Jordebo porträtterar honom närgånget, både i ensligheten hemma i Skåne och som omsvärmad rockstjärna på storstadsparnasserna.

 

Det är en puttrig och finstämd dokumentär, som rent kunskapsmässigt knappast tillför något nytt (vilket man knappast kan begära, eftersom långa, intimiserande djupintervjuer med Knausgård är så vanliga att de i princip har bildat en egen kulturjournalistisk genre).

Men bilderna! Kameran formligen smeker fram den skäggige norrmannen ur naturen. Knausgård som joggar på motorvägen, ensam genom ett snödimmigt Österlen. Knausgård som står i blåsten och blickar ut över det stormande havet. Som traskar runt i den norska vintern i öronlappsmössa. Som påtar i jorden, spelar gitarr, tänder en brasa, pratar kärleksfullt om sina kråkor och igelkottar.

Tanken går till Vilhelm Moberg, också han en kulturkändis som fick finna sig i att iscensättas som ett naturbarn sprungen ur fädernejordens mylla - poserande med vetekärvar, redskap, djur eller vapen.

 

Men till skillnad från Moberg, som var en tvättäkta lantis, är Knausgård en utpräglad storstadsförfattare, formad av det litterära avantgardet i Bergen och Stockholm. Ändå är det så här vi svenskar vill se honom. Norrmannen från vidderna, hård men ändå sentimental.

Även i det korta nedslaget i New York väljer SVT att gestalta honom som en blyg och bortkommen vildman. Bruset från den minglande kultureliten tonas ut, och i tystnaden zoomar kameran ömsint in den vemodiga, längtande blicken bort.

Snabbt klipp: Betande hästar.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida