ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Karl Ove Knausgård i det fria.
Karl Ove Knausgård i det fria.

I närkamp med naturen

ANNONS:
fakta

TV

KNAUSGÅRD - ÅRET EFTER MIN KAMP | Dokumentär av Lena Jordebo | SVT2 ikväll kl 20.

Visa merVisa mindre

Jens Liljestrand om en vildman som går genom rutan.

Ingen nu levande nordisk författare har samma ikonstatus som Karl Ove Knausgård. Därmed inte sagt att han säljer bäst eller anses vara den kvalitativt mest betydande, men som litterär celebritet, i gränslandet mellan fin- och masskultur, har han en aura som saknar motstycke.

Jag påminns om 44-åringens enorma dragningskraft när jag ser SVT:s välgjorda dokumentär, som följer honom under året efter avslutningen av "Min kamp". Journalisten Lena Jordebo porträtterar honom närgånget, både i ensligheten hemma i Skåne och som omsvärmad rockstjärna på storstadsparnasserna.

 

Det är en puttrig och finstämd dokumentär, som rent kunskapsmässigt knappast tillför något nytt (vilket man knappast kan begära, eftersom långa, intimiserande djupintervjuer med Knausgård är så vanliga att de i princip har bildat en egen kulturjournalistisk genre).

Men bilderna! Kameran formligen smeker fram den skäggige norrmannen ur naturen. Knausgård som joggar på motorvägen, ensam genom ett snödimmigt Österlen. Knausgård som står i blåsten och blickar ut över det stormande havet. Som traskar runt i den norska vintern i öronlappsmössa. Som påtar i jorden, spelar gitarr, tänder en brasa, pratar kärleksfullt om sina kråkor och igelkottar.

Tanken går till Vilhelm Moberg, också han en kulturkändis som fick finna sig i att iscensättas som ett naturbarn sprungen ur fädernejordens mylla - poserande med vetekärvar, redskap, djur eller vapen.

 

Men till skillnad från Moberg, som var en tvättäkta lantis, är Knausgård en utpräglad storstadsförfattare, formad av det litterära avantgardet i Bergen och Stockholm. Ändå är det så här vi svenskar vill se honom. Norrmannen från vidderna, hård men ändå sentimental.

Även i det korta nedslaget i New York väljer SVT att gestalta honom som en blyg och bortkommen vildman. Bruset från den minglande kultureliten tonas ut, och i tystnaden zoomar kameran ömsint in den vemodiga, längtande blicken bort.

Snabbt klipp: Betande hästar.

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
MEST LÄSTA ARTIKLARNA PÅ KULTUR
ANNONS:
ANNONS:
PODCAST: LUNCH MED MONTELIUS
Podcast: Hämndens timme
ANNONS:
PODCAST: EN VARG SÖKER SIN POD
BARNKONVENTIONEN 25 ÅR
ANNONS:
Per Olov Enquist 80 år
UKRAINA
ANNONS:
BLOGGAR
Mest lästa om kultur
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: