Man bör kanske bära kaki och tropikhatt om man ska känna sig rätt på Bok & Biblioteksmässan i år. Redan när temat ”Afrika” presenterades hördes viss kritik.
Varför plötsligt göra anspråk på att täcka en hel kontinent, efter nationella teman som Estland, Lettland, Spanien, Litauen, Storbritannien och Polen?
När programmet nu presenterats i sin helhet under devisen ”Afrika har ordet” blir det än mer uppenbart hur märkligt det är.
Kolonisatörerna delade in Afrikas nationer med linjal. Bokmässefolket 2010 nöjer sig med att klumpa samman dem allihop. För att rättfärdiga det har man släpat fram Henning Mankell som i en webb-tv-intervju på mässans sajt säger att så länge man hela tiden klargör att ”uppgiften egentligen är omöjlig” är det okej. Valde man enskilda länder  skulle det ju ta 250 år att täcka den gigantiska kontinenten, påpekar Mankell.
Ser inte denne ”Afrika-kännare”, det anspråksfulla epitet som han brukar presenteras med, lite väl fyrkantigt på saken. Europa skulle ta sisådär 30 år att behandla, det har inte hindrat någon från att koncentrera sig på Spanien eller Litauen.

Författaren Ondjaki från Angola som var med på bokmässan 2008 tyckte i höstas att man i stället borde ha hanterat en mindre grupp länder, till exempel de nordafrikanska. Eller valt en inriktning som det muslimska Afrika (SvD 28/9 2009).
”Som afrikan och angolan är jag trött på att Afrika ses som ett land”, konstaterade han.
”Inga stigar för till ett träd som inte bär frukt”, lyder ett talesätt på swahili. Valet av årets tema följer en upptrampad struktur av ett eurocentriskt tänkande. Och frukten av det är redan rutten.
Visst finns det många fantastiska namn bland årets gäster. De hade förtjänat en bättre inramning av sitt besök.