Jonas Holmberg om chefsskildringarna i SVT:s reality-serie Undercover boss.
Enligt allmogens mytbildning brukade Karl XI, nedklädd till en enkel bonde, ensam resa runt det sena 1600-talets Sverige för att upptäcka den opolerade sanningen om hans rike. Om konungen, ”Gråkappan” kallad, upptäckte ett missförhållande tog han på sig kronan och ställde saken till rätta.
I den amerikanska realityserien Undercover boss, som just nu sänds på SVT, är upplägget detsamma – även om klädernas klasskodade färgskala har inverterats. Börsbolagens gråklädda VD:ar lossar på slipsen, stänger av rakapparaten och iklädda självlysande säkerhetsvästar och klarröda service-pikéer träder de ner bland låglönearbetarna.
Programmet har blivit en publiksuccé i USA. Populistisk kritik av storfinansen ligger rätt i tiden. I ett Eisenstein-doftande intro, där bilder på glänsande skyskrapor och kapitalistkarikatyrer med konjakskupor ställs mot nedlagda butiker och ofrivilliga husförsäljningar, beskriver en allvarstyngd mansröst situationen:
”Det ekonomiska läget är pressat. Många hårt arbetande amerikaner lägger skulden på rika direktörer med dåliga kunskaper om det egna företagets verksamhet. Men vissa chefer är beredda att gå långt för att åstadkomma förbättringar.”
En vecka pågår chefernas wallraffande. Väl på golvet chockeras de över vad deras sparåtgärder har fått för konsekvenser för de anställda. Det var ju inte tänkt att man inte skulle hinna gå på toaletten!
Det är lätt att göra sig lustig över verklighetsfrånvända pappersvändare med lyxbåtar som inte har en chans att klara sina egna effektivitetskrav, men antagligen skulle vi se ett humanare arbetsliv om chefer regelbundet praoade som låglönearbetare. I det ljuset framstår Undercover boss som ett sympatiskt program.
Men det blir lätt kväljande när den enda lösningen på löntagarens orimliga arbetssituation är att den högsta chefen ska uppmärksamma just hennes förtjänstfullhet – och under en applåderad ceremoni befordra henne till mellanchef. Som om problemet i skeva maktstrukturer bara är informationsbrist.
I Undercover boss tänks inte tanken att den anställde själv, eller tillsammans med sina kollegor, skulle kunna påverka situationen på arbetsplatsen. Återstår bara att ropa Fuck facket 4-ever och hoppas på att grabben i kassan bredvid är en messiansk kapitalist i gråkappa.