Båtflyktingar i Medelhavet. Foto: Giuseppe Lami / Epa / Tt
Båtflyktingar i Medelhavet. Foto: Giuseppe Lami / Epa / Tt
Hynek Pallas

Vi skulle kunna stoppa detta

Publicerad

"Motsatsen till kärlek är inte hat, det är likgiltighet". Med de orden begravde den katolske prästen Angelo Giurdanelli 18 okända afrikaner i den lilla Sicilianska staden Pozzallo sent i augusti i år.

Jag läser en intervju med Giurdanelli i New York Times och tänker på när jag för två år sedan stod i flyktinglägret Hal Far på Malta. Hal Far ligger rätt exakt mellan de platser där uppemot 750 båtflyktingar tros ha drunknat under förra veckan, och de bolag i huvudstaden Valletta där Jimmie Åkesson spelade bort en halv miljon.

Hal Far ligger intill ett nedlagt flygfält som huserar en racingbana. Dånet kändes i kroppen när vi gick igenom lägret efter att ha krupit in genom ett hål i hönsnätet. Vi blev snart upptäckta och utkastade. Myndigheterna vill inte ha besökare, allra minst journalister, och svårigheten att få tillstånd är ökänd.

Vi hann dock konstatera att de siffror som bara veckor tidigare hade offentliggjorts om antalet boende i lägret var lögnaktiga. Varje barack, gjord för en familj, var hem åt minst två eller fler. Senare stod jag på en terrass i Valletta och tittade på hamninloppet dit flyktingarnas båtar bogseras.

Vecka ut och vecka in står spelbolagens svenska anställda på samma platser och ser samma båtar och jag undrar vad de ställer sig för frågor. Åker de - våra grannar, vänner, familjemedlemmar - sedan hem och sätter sig med sina nära på kvällen, harklar sig och förklarar vad de sett?


När 300 dog utanför Lampedusa i fjol var det till rubriker. När 750 drunknade samma vecka som vi gick till val var det till en notis inklämd bredvid en gigantisk annons för rödvin. Den tillvänjningen är värre än sommarsupandet det varnas för under flaskan.

Rasismen i Sverige projiceras i dag behändigt på Sverigedemokraterna och deras 13-procentiga väljarkår. Men besluten som ledde till EU:s yttre gränser och till gränsbyrån Frontex (som inte tvekade att till exempel samarbeta med Khadaffi) togs långt innan Åkesson var en blinkning i den reella maktens öga. Att jag nämner hans spelade och förra veckans katastrof i samma mening är för att det ger en bild av hur vår värld ser ut i dag - hur liten den är, hur ursäkterna som borde ha tagit slut för länge sedan inte längre är giltiga alls.

De besluten hänger i allra högsta grad ihop med SD:s framgångar. Hade EU:s beslut varit humanare för dem som riskerar livet, då hade också vår moraliska agenda sett annorlunda ut.

Med anledning av Jan Guillous senaste bok har offentligheten de senaste veckorna diskuterat skillnaderna mellan vad att "veta" och att "förstå" innebar i relation till Förintelsen. Läs om de 3 000 som drunknat hittills i år, om de allt fler som riskerar livet på rangliga båtar i händerna på smugglare - som enligt vittnesmål var de som medvetet sänkte en av båtarna i förra veckan - och fråga dig om du vet eller om du förstår vad som pågår.


Om vi förstår, varför görs inget? Vad gjorde jag själv när jag återvände från Malta? Jag skrev en text. Jag utbildade mig inte till helikopterpilot och åkte ner för att hjälpa nödbedda ur vattnet.

Jag hungerstrejkade inte utanför riksdagen. Jag skrev en text. Nu skriver jag en till.

Men det sker i vårt namn, för Sverige är en del av Europa. Vår diskussion om integration, migration och rasism är en del av detta och måste föras med erkännandet av att vi förstår och därmed kan ta det moraliska ansvar det innebär att säga "det är dyrt", "det kommer förändra samhället" - av att en långsamt malande massdöd vi skulle kunna sätta stopp för fortgår.

Det kräver inte ett krig. Det kräver att med penndrag ändra möjligheten för människor att söka skydd på platser innan de företar resorna som tar liv eller värdighet ifrån dem.

Om inte nu, så när?

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag