ENÖGD BETRAKTELSE ”Svensk films representation av Sverige”, beställd av SFI, bortser från filmen som konstverk. Bild från "En duva satt på en gren och funderade på tillvaron".ENÖGD BETRAKTELSE ”Svensk films representation av Sverige”, beställd av SFI, bortser från filmen som konstverk. Bild från "En duva satt på en gren och funderade på tillvaron".
ENÖGD BETRAKTELSE ”Svensk films representation av Sverige”, beställd av SFI, bortser från filmen som konstverk. Bild från "En duva satt på en gren och funderade på tillvaron".
Anna Serner, vd för Svenska Filminstitutet. Foto: Lisa MattissonAnna Serner, vd för Svenska Filminstitutet. Foto: Lisa Mattisson
Anna Serner, vd för Svenska Filminstitutet. Foto: Lisa Mattisson
Carlos Rojas, grundare och ägare av Miklo.Carlos Rojas, grundare och ägare av Miklo.
Carlos Rojas, grundare och ägare av Miklo.

Hynek Pallas: Reducera inte filmkonsten till politik

Publicerad

Filminstitutet ställer sig bakom häpnadsväckande tunna analyser av representationen i svensk film.
Hynek Pallas rasar mot den allt starkare trenden att reducera konst till politiskt instrument.

I fredags presenterade Svenska Filminstitutet rapporten "Svensk films representation av Sverige". Studien, utförd av konsultföretaget Miklo, påstås vara "kvantitativ och kvalitativ".

Det är också den mest oseriösa studie av filminnehåll som jag någonsin har haft det tveksamma nöjet att läsa.

Rapportens syfte är att räkna antalet funktionshindrade, män, kvinnor, homosexuella och "invandrare" i 2014 års svenska filmer. Jag har, säkert till skillnad från många andra, inga problem med att detta görs. Jag har skrivit en avhandling om vithet på film och problematiserat den bristande representationen många gånger om.

Men jag anser också att det brister när man gör sådana analyser utan att vara intresserad av vilket medium det sker i. Redan inledningsvis skriver studiens upphovsmän Carlos Rojas och Alex Rodallec att de inte går in på "konstnärliga aspekter av filmerna".

Okej? Men ni gör en "kvalitativ analys"? Hur då?

 

Det är ett extremt luddigt påstående som inte riktigt får ett svar, och det väcker genast frågan om hur man kan göra en representationsanalys utan det sammanhang som personer - må de sen vara funktionshindrade, homosexuella eller kvinnor - ingår i. Detta sammanhang kan sedan vara "genre", eller just "konstnärliga aspekter" som har med filmens eget språk att göra. Vad innebär det till exempel att en person får mer tid i närbild, filmas med en viss vinkel, ljussätts på olika vis?

Två exempel studsade upp i läsningen, båda från Roy Anderssons "En duva satt på en gren och funderade på tillvaron". Först påpekas att filmen inte klarar det så kallade Bechdeltestet. Testet - om vilket rapportförfattarna må ha hur höga tankar om som helst - är knappast ett fastslaget mätinstrument för någonting. Och hade man nu ansett det vara så viktigt, då hade det varit toppen med ett konsekvent bruk av testet på alla 2014 års filmer, eller åtminstone en förklaring till vad det går ut på.

 

För det andra:

Dokumentet räknar "homosexuella" karaktärer. Tydligen är dessa tre. Problemet med sexualitetsräkning blir dock tydligt när Karl XII-karaktären i "En duva…" inte ingår i trion. Däremot går Rojas och Rodallec under rubriken "normetablerande fenomen" loss en stund på Karl XII med raden "makt är något som påverkar bilden av en grupp". "Karaktären är den mäktigaste i filmen och gör fritt sexuella anspelningar", skriver de.

Förlåt en enkel kritiker, men som jag minns Kalle Dussin i filmen så var det en manlig bartender han flörtade med och som de "sexuella anspelningarna" handlade om? I sådana fall borde det, med rapportmakarnas syn, vara normvidgande? Antingen har de missat detta eller så har de en agenda där de avgör vad som är rätt slags homosexualitet. Eller så är det just själva problemet. Det är inte alltid så lätt att veta vad en rollfigur har för sexualitet. Eller meningen.

 

Och vad innebär det förresten att Karl XII, som inte direkt dominerar "En duva…", är den mäktigaste personen i filmen? För att han är det historiskt? Är inte de vita män som tvingar in nakna svarta människor i den brinnande tunnan, i egenskap av handlingarna vi ser och deras konsekvenser, minst lika mäktiga om inte mer?

Eller för den delen samhällets elit som betraktar hela skeendet? Såhär kan man hålla på rätt länge när man börjar nysta i rapportens häpnadsväckande tunna och inkonsekventa kvalitativa analyser.

Jag har inget emot slutsatsen om den usla representationen i siffror. Bra att den lyfts fram! Men jag är inte säker på att den genomförd så här alltid träffar sitt mål. Har till exempel poeten i filmen "Gentlemen" en "alternativ funktionalitet" som blir "normvidgande" eftersom denne, trots att han åker ut och in på psyket, upplevs som "intellektuell, attraktiv och konstnärlig"? En normvidgande poet på film vore nog snarare en som mådde fint och arbetade nio till fem.

 

Rörlig bild är det mest dominerande språk vi har i dag. Det är viktigt att vi fattar hur det fungerar. Jag fiskar inte jobb (men ja, jag tycker det är märkligt när en rapport av det här slaget inte har en enda referens till tidigare arbete kring dessa frågor - det är vad vi har forskning till) men tror att det finns flera filmvetare eller kritiker med intresse för representationsfrågor där ute som kunde ha närmat sig filmen med bättre verktyg än de trubbiga som finns i "Svensk films representation av Sverige".

Samtidigt skulle jag ljuga om jag skrev att jag är förvånad. Synen på svensk film som något instrumentellt - där filmen som konstnärlig produkt inte kan få vara mål i sig själv utan måste rättfärdigas genom att vara kärl för politiska frågor eller ekonomiskt smörjmedel för näringar - börjar ta över på bred front.

 

Ordvalen syns i de senaste utredningarna om framtida statlig filmpolitik. Stockholms filmfestival har instiftat ett nytt pris för "impact". På Stockholms dramatiska högskola utbildas registudenter för att kunna bidra med "content" och Stockholmspolitiker talar om spelfilm som marknadsföringsmedel för staden. Ergo: klockren logik att en rapport om film läggs ut på en organisation som "arbetar med social och urban utveckling kopplad till migration".

Desto mer angeläget då att påminna Svenska Filminstitutet om att det faktiskt arbetar med en konstart som också är ett hantverk med eget språk.

 

FOTNOT (införd 25/6-15). Rapportförfattarna påpekar att de har listat en rollfigur av "annan sexuell läggning än hetero" från "En duva satt på sin gren.." och att detta avser Karl XII-gestalten, men att de inte har tagit med detta faktum i den kvalitativa analysen som Hynek Pallas skriver om.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag