Konstnären Elisabeth Ohlson Wallins bild "Kungens pizzabuffé" presenterades som ett satiriskt verk.

Så vad är då kriterierna för att något skall kallas för satir?

Jo, satir skall hela tiden ligga på gränsen. Satir skall upprörda, provocera, väcka debatt, gärna sparka uppåt men framför allt så skall satir vara aktuell och rolig (för alla utom offret).

Och visst har kungens pizzabuffé både upprört, provocerat, väckt debatt och sparkat uppåt. Frågan är bara hur aktuell och roligbilden är. Har vi inte sett den förr? Både på mynt och i varenda krönika som de senaste två åren har skrivits om kungafamiljen. Vår-horkarl-till-kung-myntet är, hur man än vänder på det, bara en enda krona.

Är det inte mer anmärkningsvärt att vi varje år lägger minst 125 miljoner kronorpå att hålla ett old-school kungadöme rullande än att Carl XVI Gustafs eventuella hobby att stoppa kronjuvelerna i en av Army of lovers medlemmar.

Hovet säger i ett uttalande att Ohlson Wallins bild är "kränkande, sårande och illvillig". Det hovet inte förstår är att satir SKALL vara kränkande, sårande och illvillig.

När man gör satir så utgår man från saker som är absurda. Problemet är bara att vi alla har olika syn på vad som är absurt. Det är därför en del ibland blir arga och skriker "Jag ska anmäla dig!"

Och det är i det ögonblicket man kan sluta oroa sig som satiriker. För om vi en dag inte fick en enda anmälning på Tankesmedjan i P3, satirprogrammet jag leder i radio, det är då jag skulle jag börja oroa mig.

Jag citerar Jan Björklund: "satir skall vara grovt överdriven och grovt förolämpande".

Tyvärr är det enda som är grovt överdrivet med Ohlson Wallins pizzabuffé att kungen aldrig skulle vräka i sig billig hämtpizza. Varför skulle han annars behöva ha ett apanage på miljoner mynt med sitt eget ansikte på varje år?

Emma Knyckare

kulturen@expressen.se

FOTNOT. Emma Knyckare är komiker och programledare för satirprogrammet Tankesmedjan i P3.