Det var kanske ingen slump att P4:s program i går om Victoria föregicks av en timme om Tomas Ledin. De har en del gemensamt. Två figurer omtyckta av folket men skeptiskt betraktade av intellektuella.
Ledin och Bernadotte talade om sina karriärer på snarlikt vis: en splittrad ungdomstid har övergått i glädje och tacksamhet över att få tjäna landet Sverige.
De tycks båda sakna akademiska förutsättningar, vilket inte hindrat dem från att bli begåvade berättare. Ledin blev i och med Rocktåget en etablerad kärleksapostel med sand mellan tårna. Också kronprinsessan har odlat sitt miljöengagemang genom idel exkursioner. De är naturligt engagerade utan att vara allt för uppenbart partipolitiska.
Ledin har en komplicerad relation till pressen och inte heller Bernadotte kunde i P4 hålla sig från utfall mot mediesamhället, vilket hon upplever som påträngande.
Delar av pressen, närmare bestämt sidor som dessa, vädrar med jämna mellanrum sin berättigade frustration över att folket inte förstår att dessa artister ibland sjunger falskt.
Det bekymrade inte folkradion som bland annat helt undvek den uppseglande frågan om kungafamiljens historiska band med nazismen.
Det blir en sommar av blå blå vindar.