Foto: FREDRIK HJERLING / ALBERT BONNIERS FÖRLAGFoto: FREDRIK HJERLING / ALBERT BONNIERS FÖRLAG
 Foto: FREDRIK HJERLING / ALBERT BONNIERS FÖRLAG
Foto: / ALBERT BONNIERSFoto: / ALBERT BONNIERS
 Foto: / ALBERT BONNIERS

Herman Lindqvist ger inte hela bilden

Publicerad

Herman Lindqvists biografi över den finske nationalhjälten Gustaf Mannerheim fokuserar på marskalkens privatliv. Johannes Heuman läser en hjälteskildring som blundar för historien. 

Från borgerligt håll har det funnits en översvallande personkult och från vänstern ett instinktivt hat mot ”slaktargeneralen” som hölls ansvarig för den vita terrorn under inbördeskriget 1918. Men i dag har också en mer nyanserad bild av Finlands hästburne fältmarskalk och president Gustaf Mannerheim (1867–1951) vuxit fram. 

Herman Lindqvists "Mannerheim – Marsken, masken, myten" ger en fängslande bild av denne aristokrat. Under tre decennier tjänande han den ryska tsaren, deltog i det rysk-japanska kriget 1904–1905, genomförde åren därpå ett spionuppdrag i Centralasien och Kina samt ledde en rysk armékår i Polen under första världskriget. Efter tsarväldets sammanbrott 1917 återvände han hem, lotsade Finland in i självständigheten, för att sedan bli nationens landsfader under nästa världskrig. Denna häpnadsväckande karriär skildras parallellt med Mannerheims olyckliga äktenskap och den politiska turbulensen i Europa under dessa händelserika decennier. 

 

LÄS MER – Björn Werner: Herman Lindqvist skriver den svenska kolonialismens historia

Samarbetade med Tyskland

De senaste årens kritiska forskning om Mannerheim har däremot inte avsatt spår hos Lindqvist. Till exempel diskuteras inte Mannerheims roll i det oundvikliga militära samarbetet med Tyskland under andra världskriget. Likaså förblir den svenskspråkige militärens egna motiv inte tillräckligt belysta när den finska republiken skapades för hundra år sedan. 

Mannerheims lojaliteter låg då hos den ryska tsarfamiljen och han var nära förbunden med den europeiska adeln. I den gryende socialdemokratin såg han fröet till ett pöbelvälde som i värsta fall kunde urarta i kommunism. Framför allt saknade Mannerheim djupare sympatier för finsk patriotism och dess självständighetssträvan i början av seklet. Dagens svenskfientliga parti Sannfinländarna hade han knappast omfamnat. 

 

LÄS MER – Malte Persson om Herman Lindqvists samtida kungadyrkan 

Finland som del av Ryssland

Den finlandssvenske historikern Henrik Meinander visar tydligare i sin balanserade biografi ”Gustaf Mannerheim: Aristokraten i vadmal” hur antibolsjevism snarare än fosterlandskärlek var den avgörande drivkraften. Målet för Mannerheim vid tiden för självständigheten var att kväsa revolutionsförsök i Finland för att sedan tåga vidare till Sankt Petersburg och krossa bolsjevismen. Han var heller inte helt främmande för att Finland skulle ingå i ett återupprättat ryskt tsarrike. 

Men det var inget som landsfadern talade högt om inför de finska bönderna. Då bytte han om till en enklare vadmalsuniform och manade till kamp med inövade finska fraser. Politiskt fungerade han periodvis som en reaktionär brandvägg mot än mer högerradikala strömningar. 

I Lindqvists vackert bildsatta biografi tenderar de politiska dissonanserna i Mannerheims gärning tyvärr att försvinna till förmån för utläggningar om privatlivets med- och motgångar. Det är underhållande och imponerande i sin detaljrikedom, men inte tillräckligt upplysande för den som vill förstå den finska republikens tillblivelse. 

 

BIOGRAFI

HERMAN LINDQVIST

Mannerheim – Marsken, masken, myten

Albert Bonniers förlag, 303 s.

 

Johannes Heuman är historiker vid Uppsala universitet samt École Pratique des Hautes Études i Paris.

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag