När Björn Ranelid rasar, rasar respekten.
När Björn Ranelid rasar, rasar respekten.

Helga humorn

Publicerad

En komiker måste kunna twittra vasst utan att beskyllas för "hatattack".
Jonas Gardell varnar för ett torftigt och humorlöst medieklimat.

"Ranelid - enligt sig själv större än Nobelpristagarna. Kan man annat än älska honom? Och möjligen vilja ge honom en pytteliten lobotomering."
"När Ranelid rappar om sin säd är det något som går sönder inom mig. Jag har just slutat vara homosexuell."

I samband med Björn Ranelids medverkan i Melodifestivalen skrev jag några så kallade tweets på det sociala mediet Twitter, just nu ett av de snabbaste och effektivaste sätten att sprida kommentarer om händelser och företeelser i samtiden. Mina kommentarer där är ofta roliga, emellanåt vassa och skarpt formulerade - ty sådan är humoristens uppgift och metod.

Björn Ranelid är en offentlig person som gör anspråk på stort utrymme i vårt allmänna medvetande. Han har som bekant inte heller för vana att hålla tillbaka sig själv. I ena stunden säger han sig vara den största sensationen i Melodifestivalens historia, i nästa stund är han större än Nobelpristagare, det finns nästan inte ett uttalande av honom som inte talar om för oss hur unik han är, vilka rekord han sätter och hur utan jämförelse allt han gör är.

Naturligtvis ger ett sådant ego eko.
Jag har inte bara en rättighet utan närmast till och med en skyldighet att skämta om honom.

Jag har emellertid inget emot vare sig Ranelid eller hans anspråk, tvärtom ­älskar jag honom för hans sanslöshet, men om jag inte tillåts betrakta hans framfart med humor och en smula distans blir han faktiskt outhärdlig!

Alltså skämtar jag om honom. Liksom om Lotta Svärd i Fänrik Stål kan man verkligen säga om Ranelid att lite tål han att skrattas åt men mer att hedras ändå.
Sålunda formuleringen: "Ranelid - enligt sig själv större än Nobelpristagarna. Kan man annat än älska honom? Och möjligen vilja ge honom en pytte­liten lobotomering."

Nu blir jag uppvaktad av samma kvällstidning där jag själv medarbetar på kultursidan, man meddelar mig att Ranelid "rasar" mot min formulering och kanske kan jag svara på frågor om att jag önskar någon lobotomerad.

 

Jag lär också ha slutat vara homosexuell. Vill jag vänligen kommentera?
Nu står jag sålunda inför ett val. Bör jag förklara mig, förklara humorns metod av överdrifter, ironier, absurditeter, sarkasmer och ordlekar, eller bör jag citera Bette Midler som enkelt avfärdade dum kritik med frasen "Fuck them if they can't take a joke"?
En av humorns grundregler är att aldrig be om ursäkt och att aldrig förklara sig. Man kan inte hindra idioter från att vara idioter.

Samtidigt blir jag alltmer bekymrad över ett rådande medieklimat som tar allt bokstavligt och som är helt renons på humor och självdistans.
Ett medieklimat där varje skämt när det förs vidare uppförstoras till ett "hån", där varje rolig formulering omdefinieras till "mobbning".
Allt oftare på sistone angrips humorn i sig. Som om skämtet, det livsnödvändiga i att emellanåt lyckas se det komiska och löjliga i tillvaron är något ont och icke önskvärt.
Det är faktiskt alls inte en oförarglig trend utan tvärtom en lätt skrämmande samhällsutveckling.

Humor är ett av demokratins effektivaste verktyg. Makten har alltid fruktat humorn. Om man skall formulera det en aning högtidligt kan man säga att så länge vi skrattar är vi inte besegrade.
Det sägs att i skräckväldet som rådde efter den franska revolutionen förlorade Robespierre sin makt just när man började förlöjliga honom och därmed skratta åt honom.

Så har det alltid varit.
Humor har alltid hotat. Av de antika författarna var det Aristofanes som riskerade livet snarare än Euripedes, liksom det var Molières komedier man ville förbjuda i 1600-talets Frankrike, inte Racines dramer, och Hitler lär ha hatat Chaplins Diktatorn något kopiöst för hur den lille juden Chaplin vågade driva med världens mäktigaste och mest fruktade man.

Humorn är den livsbejakande familjen Ekdahl gentemot den dystre biskopen i Fanny och Alexander, han som tolkar allting strängt och allvarligt.
Bokstavstro är alltid farlig.
För att den är fantasilös och fattig, och för att den förföljer allt som den själv i sin enfald inte förstår.

Vad vi upplever i dag är lite av de humorlösas hämnd, ledd av Aftonbladet och Expressen. Varje liten rad jag och andra komiker i dag publicerar verkar granskas av anställda på tidningarna som med lupp söker formuleringar som kan misstolkas, uppförstoras, ryckas ur sitt sammanhang och rubriceras som ett "hån", ett "angrepp" eller en "hat-attack".

Vilket naturligtvis är en ren lögn.

 

Kvällspressens relation till sanningen är som mitt rövhål: beundransvärt tänjbart.
Så åter till den käre Ranelid, vars rappande om mannens säd alltså fått mig att omvärdera min homosexualitet.
Jag har faktiskt full respekt för Ranelid när han brunbränd med skjortan uppknäppt till naveln kastar ur sig sina gamla aforismer i otakt till discodunk. När han däremot tillåter sig att bli rasande för att man skämtar om honom förtjänar han inte längre den respekten.

Fast ärligt tror jag inte att Ranelid "rasade" förrän Expressens journalist ringde upp honom för att få en kommentar till kollegan Gardells "hån".
Är det verkligen denna bokstavs­tolkande, torftiga medietillvaro vi vill leva i, eller är det inte dags att göra lite uppfriskande uppror?

Upp till kamp mot dem som hatar humor!
Utan humor stannar Sverige

 

JONAS GARDELL

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag