Barn badar mot en fond av uppspolade sopor. Plast i haven är bara ett sätt människan förstört och omskapat världen på. Foto: Nguyen Quoc Thang / SHUTTERSTOCKBarn badar mot en fond av uppspolade sopor. Plast i haven är bara ett sätt människan förstört och omskapat världen på. Foto: Nguyen Quoc Thang / SHUTTERSTOCK
Barn badar mot en fond av uppspolade sopor. Plast i haven är bara ett sätt människan förstört och omskapat världen på. Foto: Nguyen Quoc Thang / SHUTTERSTOCK
Sverker Sörlin. Foto: Sofia Runarsdotter / WEYLERSverker Sörlin. Foto: Sofia Runarsdotter / WEYLER
Sverker Sörlin. Foto: Sofia Runarsdotter / WEYLER

Hur skapar vi ett hem utan att ödelägga det?

Publicerad

Med essän "Antropocen" utforskar Sverker Sörlin människans tidsålder som geologisk påverkan.

Helena Granström undrar vad som krävs för människan att skapa ett hem utan att samtidigt ödelägga det.

Sjöar, älvar och skogar; en gång utgjorde de, liksom de växter och djur som befolkade dem, en orubblig förutsättning för människans liv. Idag är de någonting annat: Råmaterialet för vår ökande levnadsstandard, spelplanen för vår ingenjörsmässiga kreativitet; deras omstöpning eller avlägsnande beviset för vår teknologiska kontroll. Att de finns där den ena dagen, utgör ingen garanti för att de inte skall vara borta den nästa, avsiktligt eller oavsiktligt utkrävda som tribut till det mänskliga framstegsprojektet. Inte ens marken under våra fötter kan vi lita på – kanske kommer det en dag att upptäckas att den hyser en oljefyndighet, och därmed måste ge vika för ett av de otaliga borrhål som numera löper genom jordens urberg, hål med ett sammanlagt djup på miljontals mil.

Industriella civilisationen

Med hänsyn till dessa mer eller mindre outplånliga avtryck på jordytan är det befogat att hävda att den industriella civilisationen innebär en planetär nyordning. I synnerhet när de tas tillsammans med den radioaktiva strålning, den spridning av svårnedbrytbara syntetiska ämnen, den artutrotning och de klimatförändringar som mänsklig verksamhet orsakar – för att bara nämna några aspekter av det moderna välståndets irreversibla effekter. Och det är just detta som begreppet antropocen betecknar, ett begrepp som nu debatteras intensivt inom geologin – en geologisk epok definierad av människans genomgripande påverkan på planeten.

När idéhistorikern Sverker Sörlin med sitt klartänkt poetiska anslag tecknar begreppets historia står det dock klart att antropocen har en annan och mer djupgående innebörd än den strikt geologiska; en som i grunden är existentiell.

Antropocen - mänsklighetens tidsålder

Det är ett begrepp vars betydelse inrymmer vår syn på människan och hennes plats i tillvaron. Antropocen, mänsklighetens tidsålder – men är det verkligen mänskligheten som sådan som nu lämnar spår på varje kvadratcentimeter av jordens yta? Begreppet riskerar att dölja det faktum att det snarare är en specifik mänsklig kultur, och i synnerhet vissa privilegierade grupper inom den, som avsätter dessa spår.

Samtidigt som Sörlin utkommer med sin på en gång känsliga och akademiskt stringenta essä, nås vi av en forskarrapport som gör gällande att Arktis kan vara isfritt om 20 år; en förändring av de planetära förutsättningarna så radikal att ”miljöförstöring” tycks fundamentalt otillräckligt som beskrivning.

Påverkan i miljoner år

Begreppet antropocen kan på många sätt betraktas som en arvtagare till begreppet miljö, kanske just i kraft av sin förmåga att gestalta den mänskliga påverkan vars effekter kommer att bestå inte i generationer, utan i miljoner år. En intressant skillnad mellan dessa begrepp är dock deras inneboende värdeladdning: Medan ordet ”miljö” ofta kopplas till människans skadliga inverkan på sin omvärld, gör antropocenbegreppets ursprung det mer neutralt inför den mänskliga praktikens konsekvenser – från ett geologiskt perspektiv är ju alla arter i någon mening snart utdöda.

När vi talar om hundratusentals ton plast spridd i världshaven eller om flera graders global temperaturhöjning gör vi det således, med antropocensbegreppets hjälp, inte längre i första hand i termer av förstörelse, utan i termer av förändring.

Plast i världshaven

Detta är en språklig förskjutning värd att stanna upp vid, eftersom den bär vittnesbörd om det skikt av kulturella värderingar som vägleder och bär upp dagspolitiken; en nivå som Sörlin med en egen term benämner infrapolitik. I likhet med infraljud är infrapolitiken inte direkt hörbar, aldrig explicit uttalad, men likafullt bär vi den i oss, vibrerande i våra kroppar. När det handlar om fiskbestånd som kollapsar, arter som utrotas, hav som försuras och skogar som jämnas med marken talar vi om förändring; handlade det i stället om en bil, ett hus, en stad, eller vilken annan mänsklig skapelse som helst, skulle inget annat ord än förstörelse vara möjligt.

Vad denna åtskillnad uttrycker är en syn på människan som tillvarons enda verkliga subjekt; såväl den enda varelse förmögen att uppleva mening, som den enda förmögen att skänka den annars meningslösa naturen riktning och syfte genom sin verksamhet.

Vad innebär det att vara människa?

Härskare ”över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden”, som det heter i Bibeln; ansvarsfull förvaltare och förbättrare av ekosystemen, även om detta skulle råka innebära deras död. Med en sådan världsbild utgör antropocen snarast en seger, en epok uppkallad efter planetens enväldiga och rättmätiga monark.

Om antropocen i stället, som Sörlin tycks hoppas, ska kunna leda mänskligheten i riktning mot ett ödmjukare sätt att vara på jorden, är de frågor vi måste ställa långt mer djupgående än vilken geologi som helst: Vad betyder det att något är värdefullt, om det inte betyder att det kan nyttjas i mänskliga syften? Vad innebär det att vara människa, om det inte innebär att kontrollera och manipulera sin omvärld? Hur gör man en plats till sitt hem, utan att ödelägga den på samma gång?

 

Helena Granström är författare och medarbetare på Expressens kultursida.

Helena Granström
Helena Granström
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag