SAMTAL PÅGÅR. Jasenko Selimović och Lawen Mohtadi. Bilden är ett montage. Foto: PER HANSTORP och SOFIA RUNARSDOTTER
SAMTAL PÅGÅR. Jasenko Selimović och Lawen Mohtadi. Bilden är ett montage. Foto: PER HANSTORP och SOFIA RUNARSDOTTER

Hej, Jasenko

Publicerad

Jasenko Selimović håller inte med om bilden av en strukturell svensk rasism.
Lawen Mohtadi förstår inte vad han menar och ringer upp för att få svar.

Jasenko Selimović vill förändra Sverige. Vi lever, enligt honom, i ett samhälle präglat av fattigdom, utestängning och diskriminering. Dessutom ser han en utveckling där rasistiska partier och strömningar vinner allt mer mark, både i Sverige och i övriga Europa (DN 27/3).

Det berättar Selimović, statssekreterare hos integrationsminister Erik Ullenhag och en av Sveriges mäktigaste politiker i frågor som rör integration, rasism och mänskliga rättigheter, för mig när jag intervjuar honom om hans text i Dagens Nyheter förra veckan.

Det finns bara en hake. Jasenko Selimović tycker inte om att prata om strukturer. Därför skrev han ett svar på Jonas Hassen Khemiris öppna brev till justitieminister Beatrice Ask (DN 13/3).

- Jonas artikel, som är mycket raffinerad och fin, är ett exempel på det jag kritiserar, nämligen tron att Sverige är ett land genomsyrat av rasism.

Selimović menar att det i dag finns en välaccepterad sanning om att Sverige är "genomsyrat" av rasism. Jag frågar honom vilka som för fram den sanningen.

- Om du gör en sökning på artiklar om Sverige så kommer du se en beskrivning av Sverige som ett land som i grunden är rasistiskt. Det finns många vetenskapliga teorier som hävdar detta, man pratar om strukturell rasism, institutionell rasism, och så vidare. För mig är det viktigare att bekämpa rasismen än att ägna mig åt olika teorier och navelskåderi.

 

Måste man inte ha kunskap om hur något ser ut för att kunna förändra det?

- Vi ansluter oss alla i slutändan till den teori som ligger närmast våra olika ideologiska utgångspunkter. Men helt plötsligt för vi en debatt om en massa begrepp.

Selimović menar att de som kritiserar honom för att blunda för att rasism är ett allvarligt samhällsproblem som finns på både ett vardagligt och strukturellt plan ägnar sig åt navelskåderi. Det är här jag inte förstår honom. Under den nästan en timme långa intervjun upprepar han gång på gång att han överhuvudtaget inte är intresserad av "vetenskapliga teorier", "strukturell rasism" och "navelskåderi".

Jag frågar om han vill bli mer precis: eftersom det är hans kärnargument, kan han förtydliga vad eller vilka det är han går i polemik med? Han säger att han kritiserar den dominerande synen i samhället.

- Om du säger till unga i förorter att det kommer gå illa för dem oavsett vad de gör, att de kommer bli diskriminerade ändå, för vi lever i ett land genomsyrat av rasism, varför ska de sätta sig i skolbänken dagen efter? Söka jobb? Vi måste säga till dem att det går att bryta de strukturer man är född i. Fattigdom, uteslutning, diskriminering - förändring är möjligt. Du är inte fånge i de där strukturerna.

 

Vad Selimović bryr sig om är den växande rasismen över hela Europa. De som lägger tid och kraft på att "debattera de här begreppen" borde i stället rikta in sig på att bekämpa det verkliga problemet. Jag frågar om det inte är så att den diskriminering och rasism som möter människor på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och i vardagen påverkas av den växande högernationalismen. De som ägnar sig åt antirasistiskt arbete generellt förstår väl att dessa saker hänger samman?

- Ärligt talat. Vad handlade debatten efter min artikel om? Jo, om att jag inte såg strukturell rasism. Ingen verkar intresserad av den här farliga utvecklingen vi har i samhället.

 

Om vi stannar upp en stund. Den här farliga utvecklingen som oroar Selimovic, vad handlar den om? Den handlar om de politiska rörelser på högerkanten som drivs av en stark nationalism och som har intagit stabila positioner i folkvalda parlament över hela Europa, inklusive Sverige. De hetsar mot migranter, muslimer, romer, judar och homosexuella. Deras retorik och politik syftar till att avhumanisera människor, att objektifiera människor så mycket att de förlorar existensberättigande.

I Sverige har deras inflytande över det politiska samtalet under de senaste åren varit märkbar, men fortfarande mindre än i länder som Holland, Danmark och Ungern. Nu börjar detta förändras. Vår justitieminister stöder öppet rasprofilering som metod i jakten på papperslösa. Vår migrationsminister tar ifrån migranter deras individualitet och mänsklighet med sitt tal om "volymer".

Han ger uttryck för en rasistisk människosyn när han ställer goda blonda mot onda mörka. Uttalandena hålls på en för vårt samhälle acceptabel nivå, migrationsministern sitter kvar.

Det här är en del av den farliga utveckling som oroar Jasenko Selimović. Skriver han öppna brev till sina vänner i regeringen om det? Nej, han skriver brev till sin vän författaren, som i en kritisk sekund av ett skede gestaltade några erfarenheter från sin uppväxt i Sverige.

 

Denne författare, och alla andra som "känner" sig utsatta, tar på sig en offerroll, enligt Selimović. De hävdar vad han kallar ett diskrimineringsprivilegium. Av alla bilder och ord i Selimovićs text gör det där ordet mig mest nedslagen. Han gör en lista, räknar upp en rad olika grupper för att man riktigt ska förstå hur löjligt det hela är. Om alla de där - afrikaner, funktionshindrade, romer, samer, arbetslösa, judar och så vidare - känner sig utsatta, ibland otrygga, ibland till och med angripna, då är ju allt så relativt och tomt att de där erfarenheterna inte betyder någonting längre.

Diskrimineringsprivilegium. Jag har aldrig träffat en människa med upplevelser från vår våldsamma värld som tänkt på sina sår som ett privilegium. Det brukar vara tvärtom. Människor berättar vanligtvis under stort inre motstånd om de övergrepp de varit med om. Det finns något tragiskt i att en statssekreterare till integrationsministern har den synen på människor vars rättigheter, skyldigheter och människovärde borde vara självklara för honom att tillvarata.

 

Det finns en till bild i Selimovićs text. En signal. Det är när han jämför Khemiris brev med sajten Avpixlat. Jag frågar vari likheterna består. Han menar att både Avpixlat och Khemiri anpassar saker till den verklighet de vill ha. Han är statsekreterare åt Erik Ullenhag, säger jag, han ingår i ett politiskt sammanhang och har valt att skriva i ett ämne där Avpixlat är en aktör. Hur kan Khemiris text jämföras med Sveriges mest drivande rasistsajt?

- Så här: jag har skrivit en text i en väldigt öppen och inkluderande ton. Det är en mycket känslig text. Om man vill kan man missuppfatta den. Jag var medveten om vad jag gjorde.

För mig, fortsätter Selimović, är det viktigaste att föra kampen mot rasism.

Hur vill du föra den kampen?

- Det är viktigt att skapa förebilder. Och det är viktigt att inte säga att Sverige är ett land genomsyrat av rasism.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag