C’mon girls! Do you believe in love? Cuz I got somethin’ to say about it and it goes somethin’ like this.
I flickrummet stod jag som elvaåring och skrek med Madonna.
– Don’t go for second best, baby!
Det var min första, och fortfarande min viktigaste, lektion i kärlek och självständighet.
Vi har kallats för Sex and the city-generationen, den generation kvinnor som lärt oss att ta för oss sexuellt och stå på egna ben. Det är vi inte. Vi är Madonnagenerationen.
Femton år innan Carrie Bradshaw och anhang lärde unga kvinnor att det är okej att vilja ha sex utan kärlek och att vara sexuell på egna villkor, lärde Madonna ut exakt detsamma.
I låtar som ”Material girl” och, ovan citerade, ”Express yourself” krossade hon flickrummets alla romantiska myter som konstruerats av tjejtidningsnoveller och böcker med röda ryggar. Mitt bland 80-talets vadderade drömmar om Dirty dancing-Johnnys som skulle bekräfta vilsna flickor stegade hon in med ett helt annat budskap:
Express yourself.
Madonnas cynism och materialism var möjligen i analogi med ett 80-tal av yuppies och yta, men gick ändå stick i stäv med den typ av budskap som fortfarande får självhjälpsböcker som He’s just not that into you att sälja multum. Den kvinnliga sexualiteten inbäddad i ett romantiskt skimmer. Tvåsamheten och en lycklig heterosexuell relation som det främsta målet. Budskapen som unga tjejer växte upp med och indoktrinerades i, var Madonna en motpol till.
Även i sentida texter finns medvetenheten kvar. Underskattade discopärlan ”Jump” från Confessions on a dancefloor är ett självständighetsmanifest.
– I’ll work and I’ll fight til’ I find a place on my own, konstaterar Madonna, innan hon med autotuneröst förklarar att hon och hennes systrar ”can make it alone”.
Det är inte bara självständighetstexterna som format en hel generation.
Med skivan Erotica och boken Sex tydliggjorde Madonna, redan i början av 90-talet, den viktiga skillnaden mellan att vara sexuell och att bli sexualiserad.
Med en katolsk bakgrund gjorde hon upp med hora/madonna-ideal och dubbelmoral och frammanade ett alternativ till att vara ordentlig flicka eller sexuellt objekt. Det sexuella subjektet. I själva verket har hon aldrig varit något annat. När hon stönar sig genom ”Rescue me” eller skrevar i en musikvideo äger hon sin sexualitet och skapar ett utrymme där man faktiskt fick vara allt. På omslaget till senaste skivan Hard candy skrevar hon som 50-åring i en s/m-inspirerad scen. Skivan inleds med att Madonna, till minimalistiska beats, förklarar att ”my sugar is raw”.
Madonna har dock aldrig blivit riktigt accepterad i de feministiska finrummen. På det svenska diskussionsforumet Feminetik finns en diskussion om feministisk musik. Här finns återkommande argument kring att Madonnas texter är för banala, musiken för kommersiell och hennes image för vulgär.
Men med en framväxande queerteori har även Madonnas kulturella och feministiska roll blivit alltmer nyanserad. I boken Madonna as postmodern myth: how one stars self-construction rewrites sex, gender, Hollywood, and the American dream argumenterar den franske professorn Georges-Claude Guilbert för Madonna som en postmodernistisk ikon.
Han är bara en av alla forskare som sammankopplat artisten Madonna med ett förkroppsligande av de queerteoretiska tankegångarna. Med ständiga imagebyten och lek med roller är Madonna ett praktiskt exempel på identitetens och könets flytande gränser. Hon är också ett lysande exempel på kvinnlighet som show och performance, snarare än som något naturligt och medfött. Inte minst kan hon fungera som en ledstjärna i en femme-feministisk strävan efter att få klä sig hur man vill, spela på kvinnlighet och ändå bli respekterad och tagen på allvar.
Men framförallt har Madonna gett en hel generation kvinnor viktiga nycklar till självständiga tolkningar av relationer och sexualitet. I banaliteten och kommersialismen finns en underskattad styrka.
– Second best is never enough, you’ll do much better baby on your own! skrek jag med Madonna som elvaåring.
Det är den enda lektion i kärlek som jag på riktigt har lärt mig någonting av.
Elin Grelsson
kulturen@expressen.se
Elin Grelsson driver bloggen Always keepin' it real.
FOTNOT: I kväll och i morgon spelar Madonna på Ullevi i Göteborg.
