Odysseus återkomst på Drottningholmsteatern är ett barockverk av en av operans urfäder, Claudio Monteverdi, som vid premiären 1640 lämnat furstepubliken och blivit kommersiell.
Om man märker det i dag är det i humorn och blandningen av karaktärer – här skojas det med gudar, herdar och ädlingar.
Och vilken öppning Johanna Garpe har gjort: här stiger nästa tenor-to-be, Martin Vanberg, fram i rollen som den symboliska ”bräckliga människan” och bara strålar. Amor vinkar.
Det är piggt och peppigt som en Piggelinglass.

Garpe fyrar av höjdpunkterna i teatermaskineriet redan i akt ett och det är ett lyckat drag. När hjälten Odysseus, Petteri Salomaa med sitt fina barytonläckage återvänder till Ithaka efter 20 år på havet finns utrymme för både vågor, vind och blixtar.
Folk dyker upp och ner ur luckor. Det är högt tempo för att vara opera; det är fartigt och frejdigt. Det som någon gång känns ofärdigt bland yngre sånginsatser kompenseras med charm.
Det är ren Drottningholmsshow.

Man blir glad av den här föreställningen som har både romcom och åldrad livsvisdom i sig och framför allt tar ett dubbelgrepp på kärleken – dels ur ett ungt och rusigt perspektiv, dels ur ett äldre, ärrat och trevande. Om Penelope – Ann Hallenberg – och Odysseus hittar tillbaka till varandra är fortfarande oklart i slutet. Två av Penelopes unga friare är mördade, en tredje har tagit sitt eget liv och för det förälskade tjänarparet Tuva Semmingsen och Fredrik Strid vet vi över huvud taget inte hur det går. Ändå lyckas Garpe, dirigent Tatlow och kompani förse Odysseus återkomst med den kolsyrebubbliga känslan av romantisk komedi.
Medan Garpe i en scen ser med kvinnlig regissörsblick på hur Penelope frestas av friarslynglarna som bräcker varandra i drottningflirt, beskriver Monteverdi i en annan, genom att låta rytmen halta, hur hon har ångest. Att en person brister ut i arior eller håller sig till enbart recitativ blir del av personlighetsskildringen.
Varje ton betyder något.
Den nya textmaskinen är också ett lyft. Sällan har jag känt mig så nära några operakaraktärer på Drottningholmsteatern som nu, när vi får följa deras tankar och repliker i detalj.