Om alla är journalister är alla också busschaufförer. Amatörförarna Keanu Reeves och Sandra Bullock gasar på som fanns det ingen morgondag i filmen Speed.
Om alla är journalister är alla också busschaufförer. Amatörförarna Keanu Reeves och Sandra Bullock gasar på som fanns det ingen morgondag i filmen Speed.

Håll i ratten

Publicerad
Uppdaterad
Sajten Ajour säger sig bygga en ny form av journalistik på nätet, öppen för alla. Jan Gradvall betvivlar att gratisskriverier kan ersätta professionell ­yrkeskunskap.
Emanuel Karlsten förser sig från smörgåsbordet.Foto: Cornelia Nordström
I måndags lanserades Ajour, en sajt med ambition att "bygga en ny form av journalistik på nätet".
De åtta personer som ska driva Ajour har skrivit egna manifest om sin ambition med projektet.
Johan Hedberg, bloggare och PR-konsult på Springtime PR om sociala medier, skrev i torsdags: "Personligen har jag för mycket koncentrationssvårigheter för att kunna skriva längre texter än så här, men att jobba mig igenom trender på nätet, tugga i mig hela det smörgåsbord min RSS-läsare erbjuder mig varje morgon och att följa med i nyheter som utvecklas just nu fascinerar mig enormt. Där ligger min styrka."
Det är en bra bild av journalistiken i dag. Ett smörgåsbord där fler än någonsin vill äta men allt färre vill duka fram, laga maten och betala för råvarorna.

I en mycket intressant dokumentär om New York Times, Page one, som får svensk biopremiär den fjärde november, finns en filmad paneldiskussion.
New York Times-journalisten David Carr debatterar med amerikanska företrädare för den nya form av nätjournalistik som Ajour är ett exempel på.
David Carr tystar diskussionen när han håller upp en utprintad sida från nyhetssajten där han klippt bort alla inlägg som refererar till artiklar i New York Times. Det blir ett pappersark fullt av hål.
Detta samtidigt som New York Times i dag kämpar för att inte gå i konkurs.
Vem ska betala för journalistiken? Ajour-grundaren Emanuel Karlsten skriver på Twitter att han är "så trött på" och "helt ointresserad av" frågor som betalningsmodeller, det vill säga hur journalister och tidningar ska få betalt.
Men pengar finns alltid, även i de branscher där det hävdas motsatsen.
Inom musikbranschen går miljardbeloppen till bredbandsbolagen och mobiloperatörerna. Inom journalistiken går pengarna i dag till Google.
Emanuel Karlsten själv har råd att skriva för Ajour genom att han håller föredrag och tar konsultuppdrag. Att berätta om att man inte längre kan leva på journalistik börjar bli mer lukrativt än att producera journalistik.

Ajour har en viktig poäng. I ett nytt medieklimat handlar det inte längre om att skriva för läsarna utan med läsarna.
Att Guardian-journalisten Paul Lewis använde Twitter som verktyg för sin undersökande journalistik under Londonupploppen är lika självklart som att Bob Woodward och Carl Bernstein använde telefon under Watergate.
Begreppet "citizen journalism" är dock något helt annat än "Alla är journalister", vilket Emanuel Karlsten skrev i sitt manifest.
Nej, att bedriva journalistik är inte samma sak som att flytta om tallrikarna på smörgåsbordet.
I dokumentären Page one nämns Washington Post som exempel på en tidning som i dag inte längre har råd med samma tidskrävande journalistik som förr.
Om alla är journalister är alla också busschaufförer. Sajter som Ajour driver på en utveckling där man måste skaffa sig en annan försörjning för att ha råd att köra buss på fritiden.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida