Marknadsföringen av Operans Macbeth har innehållit anspelningar på skrocket kring "den skotska pjäsen". I operans foajé kan man passera in under en stege. Skrattar bäst som skrattar sist.
Snart har den där förbannelsen drabbat hela opera-Sverige.
En resumé.
Malmö 2007: Matthew Richardsons överdriver uttrycken och anordnar buskisparty på Blåkulla.
Göteborg 2008: David Radok visar allt och överröstar nästan Francesca Patanès enastående Lady med sitt blodiga skräckkabinett.

Stockholm 2009: Den finske regissören Vilppu Kiljunen gör Macbeth till en mans mardröm. Häxorna är estetiska, övertydligheterna försvinner, men också känslan. Snyggt men kallt.
Rökmaskiner sprider en suggestiv fukt över heden, grogrund för häxkonster och spretigt vita lavar. Maktbegäret sprider sig som trådar i spetstyg. Scenografen Sampo Pyhälä och kostymören Marja Uusitalo gör ett stiligt jobb. Linus Fellbom är ljuskung som vanligt. Öppningsscenen kunde varit hämtad från vilket dataanimerat dystert krigsspel som helst. Personinstruktionen också - dessvärre.

Med facit i hand måste man gratulera Peter Mattei för förra årets beslut att låta sin lyriska röst vänta lite till med den här dramatiska rollen. Marco Vratogna sjunger den nu med svart bravur och rätt mycket vibrato.
Eftersom läsningen är mardrömmens kan man kanske inte förvänta sig mer än det antydda och gäckande. Men då känner man till slut ingenting för någon. Inte ens för Macduff (Badri Maisuradze) som bokstavligen står på knä vid sina barns likkistor.

Det blir ingen gråt, ingen fest, ingen jävulsk maktkamp, destruktiv kärlek, och ingen djupare psykologisk utveckling än den som sker i håret på Lady Macbeth. Det är ett slöseri med resurser när den magnifika Lena Nordins Lady verkar sömngångaraktig rakt igenom. Om än röstligt klarvaken.
Musikaliskt låter ensemblen, orkestern och kören maffigt under Pier Giorgio Morandis ledning. Verdi tar ingen hänsyn till nertonade tolkningar på scenen, men produktionsteamet borde ha tagit mer hänsyn till Verdi. Han komponerade för att hjärtat skulle bulta och tårar strömma.
Förbannat.