Gunilla Brodrej

Jul in vett ut

Publicerad
Uppdaterad
Värdigheten sätts ur spel när den klassiska julstämningen ska sjungas ut. Gunilla Brodrej öppnar en säck cd-skivor och får knäck i lurarna.
Som en konvulsivisk dödsryckning i elfte timmen har skivbranschen spottat ur sig en hög med klassiska julskivor från sitt ömkliga sjukläger.
Den visuella uppsynen hos de här traditionsbärarna sammanfattar läget. Där julen åker in åker vettet ut. Komplexitet och originalitet lämnas därhän när alla artister ska stöpas i samma varma stearinlösning.

Sveriges bästa dansbandsbaryton Christer Sjögren ser följaktligen exakt likadan ut på sin julskiva som Sveriges bästa Mozart-baryton Peter Mattei på sin - leende i smoking mot en fond av syntetiska snöstjärnor. Malena Ernman och Bryn Terfel har tagit på sig ordentliga halsdukar runt sina infektionskänsliga instrument.
De tre sopranerna i Divine väljer en desperat hemmafrulook som dessvärre inte är ironisk. Kanske vill de understryka intrycket av att vara operasångare utan gränser.

De för Leif Strands redan feta arrangemang av "Stilla natt" mot en final av stämflätade cantilenor utan slut. Hälften kunde vara nog. Less is more. Men Divine sjöng på Kungaparets statsbesöksmiddag i Wien i november, särskilt utvalda av kungen. När kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth brandtalade mot droger sommaren 2008 hade hon backupsång av samma tre damer. "Droger dödar såväl kreativitet som känslosamhet", sa kulturministern. Ska hon säga! Jag skulle säga att marknadsanpassad opera light som Divines har en liknande effekt.

Den fryntlige basbarytonen Bryn Terfel är en av Deutsche Grammophons frontfigurer. Hans cd Bad boys från tidigare i år är ett kompilat av operalitteraturens svarta barytonroller, från Mefistofeles till Don Giovanni. Den stora rösten är samma blodiga biff som förr, men han har också en intressant sotto voce, en uttrycksfull halvröst, som han tyvärr glömde på hyllan när han plockade fram julpyntet.
Terfel öppnar det vokala spjället och brer på.

Det är som att sitta i knät på en walesisk sångtomte som bara den värsta sortens glädjedödare hyschar ner.
Generad tittar jag på ett video-klipp där Terfel vandrar omkring i ett artificiellt vinterland och gör en artificiell "White christmas"-duett med den döde Bing Crosby. Vad är det med julen som får sångare att tappa omdömet?
Butterflyaktuelle tenoren Rickard Söderberg önskar god jul med "Someday my prince will come", "Det strålar en stjärna" och "Christmas song" till förstrött elpianokomp. När jag spelar skivan hemma säger 15-åringen medlidsamt att han beundrar mig för att jag orkar lyssna på sånt här en hel dag. Och Söderberg som skulle representera det nya!
Det queera och framåtblickande!

Då vill jag faktiskt framhålla Christer Sjögrens version av "Stilla natt" som övertygande stilbrott.
Obamasopranen och människorättsaktivisten Barbara Hendricks är numera svensk medborgare med en lång och innehållsrik karriär bakom sig. Hon har nyligen släppt sina memoarer om uppväxten och villkoren för en svart familj i Arkansas på 50-talet.
Hendricks är en av de största lyriska sopranerna i världen. Hon sjöng vid den amerikanska presidentinstallationen liksom den svenska Polarprisgalan. Hon vårdar sina rötter och kallar sin julskiva med Drottningsholms barockensemble för Spiritual christmas med tanke på de negro spirituals som ingår.

Att sjunga spirituals vid jul har körsverige gjort i decennier och vokala problem står i vägen för min julfrid. Men Hendricks är en drottning och bör behandlas som en. Hon kan göra vad hon vill, med vem hon vill, God bless her.
Ojämnast i högen är Linda Lampenius feelgoodplatta Angels med dess osannolika Tingelingomslag. Hon överraskar dock med några riktigt fina spår - ett originellt körarrangemang av "Stilla natt" signerat Paula af Malmborg Ward och "O helga natt" med Fredrick Lycke, som låter som en ung Tommy Körberg. Violinisten Lampenius rätta element är passion och stora gester, inte lyrik. Hon ska stå på en scen och brinna, inte fladdra med så här mild låga på skiva.

Återstår Peter Matteis och Malena Ernmans julskivor, båda snyggt producerade av den multibegåvade konsertpianisten Bengt-Åke Lundin. Bägge två ackompanjeras av Stockholm sinfonietta under ledning av Gustaf Sjökvist.
Matteis låtlista är inte originellare än i vilken kyrka som helst kring jul, faktum är att den är nästan provocerande fantasilös. Inget saknas, och inget är tillfört utom några unga kvinnliga komponisters försiktiga arr. Men skivan fyller sin funktion dessa några ynka veckor om året då man vill lyssna. Det är en poäng att den hade kunnat spelas in för 50 år sedan, fast med Jussi Björling.
Är det nån gång man vill klamra sig fast vid traditionen så är det nu. Matteis röst har jag hyllat många gånger och jag blir inte besviken nu heller. Välbevarad. Inga konstigheter. Jag älskar den.

Malena Ernmans skiva heter passande nog Santa Lucia vilket känns lite töntigt, men avspeglar hennes roll i kollektivet. Ernman har gjort ett fint urval, med några klassiska andrum utanför det syrefattiga peppar-kakshuset. Hon sjunger förutom de gamla vanliga "Jul, jul...", "När det lider...", "Gläns över..." Mozart-arior, Faurés och Lloyd Webbers varsina "Pie Jesu" samt Händel-arian "Eternal source of light divine".
Den sistnämnda i duett med trumpetaren Kent Jonson - som friskt källvatten efter allt fett och sött. Ernmans omfång är häpnadsväckande, hon är inte bara mezzosopran. Hon är mezzo och sopran. När hon leker med koloraturer så kan man bara slappna av och njuta. Det är ekvilibristiskt, vackert, omväxlande och musikaliskt.

Halsmandlarna i den här översötade julgröten är alltså två: Ernman och Mattei.
De trasslar till det minst och sjunger bäst. Må de sätta julstämningen en gång för alla, sedan kan vi skölja ner vår Jansson och gå vidare.
Kulturredaktionen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag