Dan Hallemar: Gunilla Bergström bryter ny mark i sin nya bok Alfons med styrkesäcken och gör Alfons till en kasperdocka med vuxenröst.
I flera av de bästa böckerna om Alfons öppnar sig en iskall insikt som en svindel. Han är utanför (när kusinerna och farmor spelar kort), han är ond (när han slår en som är mindre), han är kanske inte ens han (när alla tror att han är en tjuv). Allt som finns i den vuxna världen finns i barnvärlden. Och vi förstår insikterna eftersom vi ser dem i Alfons.
I den senaste boken om Alfons, Alfons med styrkesäcken, berättar Gunilla Bergström en filosofisk och moralisk historia, för lite större barn, om makt och godhet. Alfons har drömt att han har varit en god kung och räddat sitt svältande och törstande småfolk (fint och lekfullt illustrerat är detta bokens höjdpunkt). På sant Alfonsvis hävdar han inledningsvis den parallella världens giltighet. Hela boken är sedan den återberättade drömmen, om kung Alfons i sitt kungarike Egenlandet.
En ny Alfonsbok utspelar sig inte i ett vakuum, vi vet vem Alfons är, vem hans pappa är. Det finns ett alfonslandskap, en överenskommelse.
Nu försöker Gunilla Bergström bryta ny mark med en saga om svält, torka, makt och uppror. Alfonskungen blir en Jesusgestalt som bryter bröd (en kanelbulle!) som räcker åt alla. Det är modigt men visar sig svårt i Alfonslandskapet. Till skillnad från i andra Alfonsböcker med fantasiupplägg, som den fina Osynligt med Alfons, känns fantasileken i Alfons med styrkesäcken mer som en mångordig vuxenkonstruktion än som en alfonsfantasi.
Vi ser idén, konstruktionen, anar ärendet, men vi känner inte insikten, svindeln. Alfons blir en kasperdocka med vuxenröst.
Och förvånande nog ifrågasätter pappa Åberg fantasin. Han som alltid tidigare har sagt ”gå och lek med Mållgan”, kramat den osynlige kompisen eller satt sig på låtsashelikopterns tak, står nu och säger ”men det var ju i drömmen det har aldrig hänt”. Han blir en representant för en stel vuxenvärld, som Alfons får övertyga. Jag tror inte på pappa Åberg.
Och när han väljer att avslöja att han drömt om fru Åberg tittar jag klädsamt åt ett annat håll. Vissa marker ligger bäst obrutna.