”Välkommen till världen!”
Sedan landstinget i Halland började lägga ut webbisar, bilder på nyfödda bebisar, på sin hemsida för åtta år sen har alla BB-avdelningar snabbt följt efter.
Varje dag kommer nya foton på skrynkliga ungar i näpna kläder, vikt och längd bredvid samt glädjetjut från tjocka släkten i kommentarspalten.
Familjelyckan är total.
Nu finns det inget som kan stoppa nätgullet.

I vårens debatt om ”näthatet” målade en rad nojiga ledarskribenter, krönikörer och kulturjournalister upp webben som ett helvete à la Dante, ett mörkt tillhåll för cyberpunkare, pirater och porrgubbar, ett svart hål där pöbeln vältrar sig i mobbning och allmän dynga. 
Nätneurotikerna, har uppenbarligen, inte koll på webbisarna.               
På Expressens nätupplaga får bebisbilderna hundratusentals träffar varje vecka och när Blocket drog i gång sin systersajt family.se förra veckan kastade sig svenska folket genast över bröllopsfoton, krya-på-dig-hälsningar och gratulationer till älskade Rose-Marie och världens bästa pappa Kjell.
”Tack faster, för att du alltid finns där”, skriver ”Yasmin”.
”Lite uppmuntran för att ni har röjt och fixat i samhället”, hälsar ”Ronny” till kommungubbarna i Norrhult.
Och en ångerfull make från Mora ger dagens ros till sin fru: ”Förlåt Malin, för att jag blev arg på dej i går.”
Snarare än den ”kloakflod av äckel” som Jan Guillou förfärat påstod vällde in i hans kolumner, eller ohyran som till exempel Marcus Birro såg komma krypande där ute, svämmar ju webben formligen över av ändlösa kärleksförklaringar från smulan till bubbis och lillsnusan.
Inte så mycket ensam i cyberrymden, som hem till byn.
                     
Det är ju ingen slump att den digitala stora famnen My Space har blivit en av världens största sajter med över hundra miljoner användare som är hej och tjena med varandra. Eller att efterföljaren Facebook har en presentfunktion där man skickar virtuella ömhetsbevis som nallar, förlovningsringar och choklad ”till någon man bryr sig om”.
Nätgullet krossar dessutom, till skillnad mot näthatet, alla fördomar om kön, klass och ålder.
På populära Klassträffen, där man återförenas med gamla högstadiepolare, seniorsurfar elever som gick ut realskolan på 40-talet. Och trots rubriker som ”Vet du vad ditt barn gör på internet” och ”Tonåringen sitter framför datorn och köper knark” har det visat sig att ungdomar helst hänger på chattar som gulligast.se och Kramkalas.
Det hålls tummar, klappas på axlar och torkas tårar i ögonvrår.
Det tröstas och rås om.
Internet är inte vår tids inferno, utan vårt nya församlingshem.