UPPTÄCKARE. David Bowie var en av artisterna som John Peel gav chansen. Igen och igen. Foto: Alpha Press
UPPTÄCKARE. David Bowie var en av artisterna som John Peel gav chansen. Igen och igen. Foto: Alpha Press
John Peel.
John Peel.
"Good night and good riddance".
"Good night and good riddance".
Jan Gradvall. Foto: Robban Andersson
Jan Gradvall. Foto: Robban Andersson

Gradvall: Låt public service bilda massan

Publicerad

BBC-legendaren John Peel spelade musik som publiken inte visste om att den ville lyssna på.

Jan Gradvall läser en biografi som blir ett tungt argument för vikten av public service.

Public service är i skottlinjen. Vad som har bidragit till att allmänbilda, sammansvetsa och öppna upp Europa ifrågasätts nu i flera europeiska länder. I Polen hotas anställda inom public service av politiska skäl. Tv-profilen Jaroslaw Kulczycki fick sparken i början av januari. I Storbritannien ifrågasätts hur mycket public service får kosta, främst från högerhåll. Nedskärningar har inletts.

När BBC-serien "Wolf hall" nyligen vann en Golden globe i Los Angeles så använde seriens exekutive producent, Colin Callender, sitt tacktal till att uppmana David Cameron att rädda BBC.

Ett sätt att påminna om vikten av public service är att göra som radiolegenden John Peel - att citera John Reith, BBC:s första generaldirektör.

John Reith (1889-1971) skapade från 1920-talet och framåt ett koncept för public service som lagt till grunden till BBC och även SVT: att utbilda massorna. Reith fick under åren kritik för att inte ge publiken vad publiken ville ha utan vad BBC ansåg att de borde vilja ha. När John Peel anklagades för att spela för smal och konstig musik i sina BBC-program, citerade han Reiths självbiografi: "Publiken har aldrig en aning om vad den vill ha."

Befriande biografi

Ett problem med biografier kan vara att de vidgar cirkeln för mycket. Det är många biografier där släktträdet tecknas så noggrant - och författaren är lite för angelägen om att visa upp sin research - att det dröjer åtskilliga kapitel av farmödrar och historiska vingslag innan huvudpersonen ens har fötts. Fredrik Wikingsson har sagt något i stil med att han alltid bläddrar fram i biografier tills huvudpersonen fyllt 18 år.

Nya biografin om John Peel (1939-2004), "Good night and good riddance", är därför befriande i sitt upplägg. Boken hoppar över hans privatliv helt och hållet för att i stället helt koncentrera sig på hans yrkesmässiga gärning. Författaren David Cavanagh har gått till arkiven och rekonstruerat 265 radioprogram som John Peel sände mellan 1967 och 2003.

Tacka Peel för Bowie

Ingen annan har utvecklat Englands och världens musiksmak som John Peel. Under 35 år som radiopratare introducerade han oss för musik vi inte hade en aning om att vi kunde tycka om. Det finns så många artister som har Peel att tacka för att deras musik började spelas i radio så att lyssnare fick en chans att höra den.

Bland dem inte minst David Bowie. Bowie nekades av en BBC-panel på 1960-talet med motiveringen: "This vocalist is devoid of personality and sings all the wrong notes." Den som gav honom en andra chans var John Peel. Och en tredje och en fjärde. John Peel spelade Bowie i flera år före genombrottet. När John Peel var huvudperson i tv-programmet "Här är ditt liv" 1996 var David Bowie en av de gäster som vittnade om hans betydelse.

I biografin säger artisten Momus om John Peel: "Likt en sorts växthus så skyddade hans program alla slags känsliga plantor från kommersens kalla vindar. Åtminstone tills de var stora och starka nog att växa vidare själva."

Snabbare och snabbare

John Peels radioprogram var inte lättlyssnade. David Cavanagh liknar dem vid att bli rundledd av en museiguide som överdoserat på koffein och har ett tåg att passa. Titta på det här. Och det här. Rör er snabbare. Peel kunde gå från grime och dubstep till dragspelaren Jimmy Shand - Skottlands Gnesta-Kalle - för att sedan spela elva noisecorelåtar på raken, med en sammanlagd speltid på 15 sekunder (nej, det är inte ett korrfel - noisecorelåtar kan vara endast en sekund långa).

Bland exemplen på låtar från radioprogrammen dyker flera svenska artister upp: Ebba Grön (två gånger), Liket lever, Arsedestroyer. John Peel spelade grupper med så extrema namn att han inte kunde uttala deras namn på BBC. Anal cunt fick han kalla för AC.

Konsekvent otrogen

Peels lyssnare fick i slutet av varje år rösta fram sina favoriter. När han i årslistan 1988 tyckte att för få svarta artister var med höll han ett brandtal där han anklagade sina egna lyssnare för att vara rasister.

Musikvärlden och inte minst musikkritiken har en tendens att hela tiden positionera sig. Världen delas upp i indie och storbolag, kreddigt och okreddigt, vårt och deras, rätt och fel. John Peel vägrade göra det. Han var konsekvent genreotrogen. Han spelade Kiss och Ted Nugent, artister som rockkritikerna hatade. Han lade på Mike Oldfields album "Tubular bells" i sin helhet.

När det år 2000 gjordes en omröstning om Storbritanniens viktigaste personer genom tiderna kom John Peel på plats 43, en placering högre än John Logie Baird, televisionens uppfinnare. När han 2004 dog i en hjärtattack, 65 år gammal, under en av sina få semestrar, var dåvarande premiärministern Tony Blair en av de som direkt hyllade honom för hans insatser för nationen.

Det är svårt att hitta ett tyngre argument för vikten av public service - utmanande public service - än denna 620-sidiga volym om John Peel.

 

Följ Expressen Litteratur och Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag