Stikkan Andersons familjegrav är anspråkslös. Men hans mausoleum bara växer.

"One of the true giants in the history of popular music", så beskrivs Stikkan på prisets hemsida. Genom det årligen TV4-sända Polarprisspektaklet och dess förspel påminns ­allmänheten och världens ­superartister om musik­förläggaren och mannen bakom "Grädde på moset", "Är du kär i mig ännu Klas Göran" och "Waterloo".

För detta varumärkesbyggande post mortem är Stikkan onekligen värd all respekt. Med medieföretaget OTW:s hjälp kommer historielösa generationer ge honom samma tyngd som Alfred Nobel och Astrid Lindgren. Därför är det intressant att genom Alexandra Sundqvists rundringning här bredvid skaffa sig en bild av hur lätt priset väger utanför våra gränser.

Jag minns när priset lanserades. Det var presskonferens i Stikkans Djurgårds-villa. Han bjöd på skumpa och var lite darrig när han svarade att han gärna gett priset till The Beatles om de bara funnits som grupp.

Den första pristagaren var inte helt överraskande Paul McCartney.

Hans dotter Marie Ledin förvaltar arvet. Alla som får priset blir rörda och gråter, vilket poängterades i OTW-"dokumentären" som nyligen sändes i TV4. Vem skulle inte gråta av glädje över en oväntad miljon, en hyllningskonsert och åh vilket party?

Det är roligt för Stikkans minne, närmaste anhöriga och för musikindustrin, men det för inte musiken framåt ett enda dugg.

Grädde på moset.