Jakob Hultcrantz Hansson som Gösta Berling och Adriana Savin som Anna Stjärnhök. Foto: Jan Nordström
Jakob Hultcrantz Hansson som Gösta Berling och Adriana Savin som Anna Stjärnhök. Foto: Jan Nordström

Gösta Berlings saga: Västanå teater

Publicerad
Uppdaterad
För tredje gången på 20 år ställer Västanåteatern Gösta Berling på scenen under Berättarladans takvalv. Nils Schwartz återser en gammal bekant som fått nytt liv i kulörtare färger och mera hetsande rytmer.
Äntligen gjorde prästen en stage diving från predikstolen. Det är en smula märkligt att Gösta Berling vågar lita så tryggt på sin församlings starka armar, med tanke på hans föga exemplariska leverne. Men han vet ju var han befinner sig - i Berättarladan i Rottneros. Det är nu tredje gången i Västanåteaterns drygt tjugoåriga historia i denna före detta jätteladugård vid Frykens strand som den försupne prästen dyker upp, för varje gång alltmer bejublad.
Jag såg föreställningen 2001, då (som alltid) med Leif Stinnerbom som regissör, hans fru Inger som kostymör och (för första gången) hans son Magnus som kompositör. Samma familjetrio står bakom den nya uppsättningen, nu med dottern Sophia som kapellmästare.
Mina minnen från 2001 års uppsättning har förstås bleknat. I min recension lyfte jag dock särskilt fram Magnus folktonsstämda musik och Ingers dräkter, med influenser från alla världens hörn.

Tio år senare är inte mycket sig likt. Musiken är snarare hetsande än vemodig, med slagverkaren Niklas Bertilsson som energisk pådrivare av de koreografiska turerna. Kostymerna är brokigare, kulörtare och praktfullare än i någon annan Västanåuppsättning jag sett, och mera bestämt placerade i romanens historiska tid - 1820-talet - liksom i det övre värmländska samhällsskikt som flertalet av personerna tillhör.
Dramatiseringen är fortfarande den som Leif Stinnerbom själv gjorde tillsammans med Susanne Marko till den allra första uppsättningen 1992 - om några omarbetningar har gjorts kan jag inte bedöma. Den långa speltiden är också densamma, om inte längre, cirka 4 timmar effektiv scentid, med två pauser inlagda, den första en halvtimme, den andra en timme lång, då man kan äta gazpacho och lokala delikatesser i två omfångsrika indiantält. Att se årets Gösta Berling är kort sagt ett heldagsäventyr.

Är föreställningen då värd besväret? Absolut. Få teaterupplevelser är så virvlande, intensiva, rytmiska och ögonfägnande som uppsättningarna i Berättarladan, där inte bara scenen utan också salongen tas i bruk för rundturerna. Till och med i de ofrånkomliga longörerna som uppstår när handlingen ska återberättas har tempot drivits upp i år, mycket tack vare de hetsande trummorna.
Men som tidigare gäller att man helst bör ha läst på sin Gösta Berling i förväg - kasten i intrigen och utvikningarna till bipersonerna är inte alltid lätta att följa. I Berättarladan spelar man dessutom utan mikrofoner, vilket emellanåt gör det svårt att höra vad som sägs, inte minst när replikerna framförs i inte helt synkrona talkörer.
Man kan förstås luta sig tillbaka och bara njuta av musiken och det visuella skådespelet. Men då uppstår lätt en annan utmattningseffekt som inte helt kompenseras av longörernas forcering - nämligen upprepningens förbannelse. Koreografin framstår efterhand som en smula variationslös, i synnerhet som Stinnerbom den här gången bjuder på färre sceniska överraskningsmoment.

Även om det i Berättarladan mera är skådespelarnas dansanta förmåga som sätts på prov än deras karaktärsgestaltande, så finns det flera rollprestationer som fängslar. Jacob Hultcrantz Hansson som Gösta Berling gör sin främsta rolltolkning hittills på Västanåteatern. Birgit Carlstén är en övertygande majorska, och även om man kan ifrågasätta Tobias Hjelms diaboliska utstrålning som Sintram, så är det ju inte nödvändigtvis i hornen som det skrämmande sitter.
Birgitta Holm har i programbladet skrivit en text om den teatrala gesten i Selma Lagerlöfs roman. De motsättningar som finns mellan romantik och realism, mellan estetik och etik, mellan hedonism och ansvarsplikt, mellan helgdagsfest och vardagsgråhet, mellan tro och förnuft, får inga entydiga lösningar.
Leif Stinnerbom har inte heller några lösningar, men han visar den motsägelsefulla gestikens teatrala möjligheter. Ingen som lämnar Berättarladan gör det med svaret på en gåta. Bara med känslan av att det är just motsägelsen som bestämmer livets gångart - halvt knäande, med ett litet hopp på vartannat steg, i takt med musiken.
Nils Schwartz ((tecknad))
Nils Schwartz ((tecknad))

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag