"Ganymedes förs bort", Peter Paul Rubens, cirka 1611. Enligt myten förälskade sig Zeus i den sköne ynglingen Ganymedes, förvandlade sig till en örn och förde bort honom. Ordet ganymed har därefter blivit synonymt med ung, vacker gosse.
"Ganymedes förs bort", Peter Paul Rubens, cirka 1611. Enligt myten förälskade sig Zeus i den sköne ynglingen Ganymedes, förvandlade sig till en örn och förde bort honom. Ordet ganymed har därefter blivit synonymt med ung, vacker gosse.

Gossedyrkan

Publicerad
Uppdaterad
Karl Andersson ger ut en bok om sin tid som utgivare av det omdiskuterade gaymagasinet Destroyer. Karin Olsson funderar över gränsdragningarna i diskussionen om konstens frihet.
Tidningen Destroyers grundare och redaktör Karl Andersson påminner stundtals om den fiktiva huvudpersonen Humbert Humbert i Vladimir Nabokovs Lolita. Båda hyllar skönheten hos knappt könsmogna barn och ungdomar på ett intellektuellt, nästan akademiskt vis.
Humbert legitimerar sin dyrkan av ”nymfetter” med Dante som blev kär i nioåriga Beatrice. Karl Andersson förklarar sin kärlek till ynglingar med Michel Foucault, Camille Paglia och texter från antikens Grekland.
De senaste åren har Andersson upprepade gånger blivit föremål för debatt med Destroyer, ett internationellt gaymagasin som gavs ut i tio nummer och som kretsar kring pojkars dragningskraft.
I Sverige fördömdes tidningen av den salongsfähiga HBTQ-världen, eftersom bilderna ansågs blåsa nytt liv i den gamla föreställningen om pedofila böjelser som en del av homosexualiteten.
Böglobbyns reporter Johan Hilton, i dag biträdande chef på denna kultursida, gjorde ett reportage om Karl Andersson som fick titeln ”bögarnas värsta vän”, vilket namngett den fascinerande boken om Destroyer som kommit ut i dagarna.
Uppenbarligen har jag en dragning till publicistik i periferin. Som redaktör på Lundagård tryckte jag ett porträtt om den ganska bortglömda, men legendariska förläggaren Bo Cavefors, känd för att ge ut tung litteratur, men också texter av politiska extremister och tidskriften Svarta fanor, en märklig blandning av konst, katolicism och homosexuellt laddade motiv. Cavefors är i dag ett av Destroyers största fans.
Kanske bottnar mitt intresse i att periferin har en osviklig förmåga att plötsligt hamna i centrum. Vem kunde till exempel ana att den bisarra subkulturen med barnsliga mangafigurer i sexuella situationer skulle ge upphov till sommarens stora debatt om konstens frihet.
Jag kritiserade då barnpornografilagstiftningen som fällde seriekännaren Simon Lundström för innehav av ett trettiotal mangateckningar. Fantasier, även om de för majoriteten är motbjudande, ska inte kunna kriminaliseras.
Även Karl Andersson hänvisar till rätten till en gränslös fantasi. Men bilderna i Destroyer, som inte finns återgivna i boken, är inga fantasier. De föreställer riktiga killar. Konstbilder blandas med kändisbilder och fotografier på underåriga fattigpojkar i höftskynke. I ett tidigt nummer av tidningen fanns dessutom smygtagna bilder.
De minderåriga har sannolikt inte ställt upp på bild för att dyrkas i en tidning som Destroyer.

Karl Andersson gör det lätt för sig genom att betrakta magasinet som ett konstprojekt. Det må vara konst, men det vaccinerar inte honom från den publicistiska diskussionen.
Han är dock en skicklig domptör och Aftonbladets recensent Ulrika Stahre är en av dem som låter sig tjusas. Sätt en tidning med halvnakna bilder på småtjejer, påfallande många från utvecklingsländer, i händerna på Stahre och jag har svårt att se att hon skulle tala om sin beundran och förståelse för utgivarens ”idéer om skönheten”. Varför skulle man se annorlunda på en exotiserande tidning om ynglingar för en homosexuell publik, än man ser på ett Lolitafanzine för heterogubbar?
Principiellt intressant blir boken först när Karl Andersson behandlar krav från barnombudsmannen på att förbjuda sexuella bilder på personer som ser yngre ut än 18 år, även om modellerna de facto är myndiga. En tveksam åtgärd som skulle kräva ytterligare inskränkning av yttrande- och tryckfrihetslagstiftningen.
Karl Andersson har omsorgsfullt odlat sin outsiderimage. I boken återger han anekdoter från kriminalpolisen i Prag och hur han överlistat diverse hinder för att kunna göra tidningen. Jag undrar om han egentligen är så bekymrad över att inte accepteras av den regnbågsfärgade mainstreamfåran och kulturvärlden.
Förmodligen läser Karl Andersson förtjust denna kritiska artikel och konstaterar att ännu ett kapitel kan läggas till det dubiösa pojkäventyr som utgör Destroyer.
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag