Skivan med Gittansånger blir en ärlig och härlig samling med icke utröstningsbar musik.
Pija Lindenbaums bilderböcker om försiktiga Gittan med oanad inre kraft har fått en egen skiva med lika spretig finish som Lindenbaums teckningar.
På många sätt är dessa Gittansånger en typisk svensk barnproduktion för 10-talets medelklassföräldrar som växte upp på 70-talet: här blandas Ulf Dageby-progg och alster av Povel Ramel, Hasse Alfredson och Georg Riedel med klassiska visor och nya låtar av bland andra Säkert-Annika Norlin, Nicke Andersson från Hellacopters och Martin Hederos från Soundtrack of our lives.
Det gamla och trygga samsas med nytt och lika tryggt, för det här är inte skivan som kommer att välta berg eller störta barnkulturstrukturer, hur mycket skivbolaget Matronas revolutionära manifest än drömmer om en icke utröstningsbaserad musik för, om och av barn.
Men det är en välgjord platta med peppiga låtar och jag gillar hur den blandar barnsolister med utpräglad innerstadsdialekt med vanligt ovanliga skolungar från Rinkeby.
En skiva med små köränglar från Adolf Fredrik hade ju inte passat Gittan. Gittans kör hör i stället hemma på den mindre kända Askebyskolan och därifrån kommer också Gittans egen röst, nioåriga Zuhur Hainaba.
Jag gillar det oslipade och ärliga anslaget som proffsen Sissela Kyle, Leif Andrée och inte minst Ane Brun, som också är med på ett hörn, spinner vidare på.
Och att låta "Imse vimse spindel" ackompanjeras av cembalo, tvinga tonarterna åt helt olika håll i avantgardistiska Kjell Höglund-låten "Gustav under trappan" eller att peta in en banjo i Oskar Lindbergs "Lyckans land" är genidrag från arrangörerna Hederos och Leif Jordansson.
Spindeln blir ännu spindligare, allt skevar hos Gustav och den svenska lantfattigdomen får countryfierad sydstatsvibb från depressionens dagar.
Det är subtiliteter som gör detta album till ett lyxverk att dela med de små i ens liv.