Författaren George Saunders.
Författaren George Saunders.

'George Saunders har skrivit ett mästerverk'

Publicerad

Amerikanen George Saunders berättelser är små mikrokosmos av mänsklig inlevelse.

Jens Liljestrand applåderar en samhällskritisk novellsamling med nerv och språklig perfektion.

I ett parallellt - ? - universum försöker vi bräcka varandra genom att anlägga pastorala trädgårdar med blomsterträdgårdar och fiskerika bäckar. Kronan på verket är "s-flickorna", unga kvinnor från tredje världen som arrangeras i statygrupper. Självklart har de frivilligt valt att få dekorera den amerikanska överklassens gräsmattor, som ett sätt att försörja sina fattiga familjer. Nejdå, det gör inte alls ont, titta, de småpratar ju och har trevligt där de hänger med sina böljande vita klänningar!

Det borde egentligen vara omöjligt att få en sådan historia att på några få sidor kännas både trovärdig och angelägen. Men George Saunders lyckas, gång på gång, genom att snarare än att gnugga in den groteska bilden i läsarens ansikte, varsamt tona in den i berättelsens fondtapet. Vi vänjer oss vid s-flickorna i bakgrunden lika sorgligt snabbt som den olycksaliga familj som hellre lägger pengar på meningslös skrytkonsumtion än betalar sina förfallna kreditkortsskulder.

Bästa novellsamlingen någonsin

"Tionde december" kan vara den bästa novellsamling jag någonsin har läst. Den är så enastående bra att klyschor som "gnistrande fyrverkeri" eller "skimrande pärlband" inte räcker till. Varje text öppnar luckan till en egen värld, ibland en science fiction-mardröm, ibland en igenkännlig vardag, ofta en mix av varje. Varje uppslag är rikt nog för att räcka till en tegelstensroman. Den språkliga rikedomen, bildspråket, förmågan att snabbt ge berättelsen nerv och riktning - allt är perfekt.

Några av novellerna kretsar kring moraliska och existentiella frågeställningar, andra satiriserar byråkratisk omänsklighet, ytterligare andra behandlar klassklyftor. En text, med den enkla titeln "Hem", gestaltar en krigsveterans återkomst till ett USA präglat av nyfattigdom och socialt sönderfall.

Jag ska erkänna att jag tidigare aldrig hade hört talas George Saunders, denne 57-årige amerikan som med "Tionde december" har fått sitt internationella genombrott. Han förenar allt det bästa i den anglosaxiska novelltraditionen, det perfekta mötet mellan Alice Munros jämna lunk och David Foster Wallaces krumsprång. Han är den där författaren som man till slut läser med öppen mun, häpnande över både idéerna och den komplexitet och precision med vilken de genomförs.

Empatiskt och närgånget

Finns det någon röd tråd är det Saunders empati med alla vi möter. Skildrar han ett våldtäktsförsök låter han oss komma hudlöst nära både förövaren, offret och den kuvade pojke som i den oväntade rollen som hjälte mister alla spärrar. Saunders blåser liv i alla han skildrar, skapar mänskliga existenser drivna lika mycket av externa skeenden som av sina inre världar: dagdrömmar och grandiosa illusioner, minnen från det liv som varit och oron för de dagar som kommer.

Som i den avslutande titelnovellen, där en cancersjuk man avbryter sitt självmord för att hjälpa en okänd pojke som fallit ner i en isvak, som sedan i sin tur måste välja mellan att rädda sin räddare eller sig själv. Författaren glider in och ut ur två medvetanden, i en karusell som till slut suddar ut gränserna mellan räddare och räddad, mellan främlingen och mig själv.

Nödvändig läsning på nyåret 2016. I ett Sverige som håller på att gå Saunder.

 

Följ Expressen Kultur och Litteratur på Facebook. Där kan du kommentera våra texter.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida