Dilsa Demirbag-Sten förundras över en artikel av Per Wirtén om "det sekulära tyranni" som de troende tvingas utstå i Sverige.
Det är en bedrift att få med så många felslut och lögner i en och samma text som Per Wirtén lyckats med i sin artikel
i Sydsvenskan den 5 januari. Han ondgör sig över det sekulära tyranni som han och andra troende får utstå i Sverige och citerar Tiina Rosenbergs varning att sekularism här börjar uppträda i former som är "lika problematiska som religiösa dogmer". Vet inte Rosenberg och Wirtén hur det ser ut i de nationer där gränserna mellan stat och religion är obefintliga?
Fotografen Elisabeth Ohlson Wallins omtalade och kontroversiella utställning Jerusalem, som Världskulturmuseet i Göteborg ville censurera, visades till slut för allmänheten. Självcensuren är numera ständigt närvarande i de publicistiska och konstnärliga rummen. Museiledningen kände sig tvungen att vidta åtgärder för stora kostnader för att skydda utställningen mot vandalism och attentat. Vilka var det man fruktade? Sekularister eller religiösa extremister? Alla vet svaret.
Som ett exempel på rabiat sekularism lyfter Wirtén fram min och Per Bauhns bok
Till frihetens försvar och finner "inte ett ord om kristendom, judendom, Jehovas vittnen och andra störningar av sekularismens stora assimileringsmaskin". Antingen har Wirtén inte läst boken eller också ljuger han medvetet. I vår bok nämns många religioner och vi tar upp de nya lagarna mot blasfemi som införts på Irland efter påtryckningar av katolska kyrkan som ett exempel på religionens frammarsch.
Vad är då syftet med Wirténs text? Varför tar en annars intressant skribent till brösttoner med ord som: "Sverige vimlar av troende människor. De kan inte trollas bort med repressiva lagar"? Exakt vad är det Wirtén och hans vänner vill göra eller säga som den svenska lagen hindrar dem ifrån? Vore klargörande med ett konkret exempel.
Wirténs resonemang insinuerar att de som är kritiska mot islam kan misstänkas vara främlingsfientliga och nära dolda intressen. Själv är jag numera immun mot anklagelserna att sekularismen skulle vara det största hotet mot ett fritt samhälle och att all kritik av islam - när den inte har tilldelats vänstercertifikat - kan likställas med rasism.
Retoriken belyser det ansvarslösa förhållningssätt som delar av vänstern har till individuella fri- och rättigheter. Det skapar en plattform för en identitetspolitik där den som känner sig mest kränkt vinner oavsett innehållet i kraven som framförts. Religiösa krafter är mäktiga och både islam och kristendom är ekonomiskt starka och har expansionsambitioner.
För oss som försvarar det fria och sekulära samhället är den viktigaste uppgiften nu att stärka individens suveränitet och städa upp efter alla identitetspolitiska utspel, samtidigt som vi bemöter nationalisterna som åberopar ras och kulturellt arv som grund för särskilda rättigheter.
