"Andlig" är ett besvärligt ord inom estetiken, som om det skulle definiera en särskild genre med en förnäm men oklar nimbus. När Kandinsky talade om det andliga i konsten menade han något mer specifikt, en värld av finare, psykofysisk materia, snart tillgänglig för ett avantgarde av abstrakta konstnärer och vetenskapsmän. De tankarna delade han med sin tids teosofiskt inspirerade konstnärer Mondrian och Hilma af Klint.

Fredrik Söderberg gör nog inte anspråk på epitetet andlig, däremot har hans konst alltid bearbetat andliga och ockulta mytologier. Och det är onekligen en egen värld av fantasteri och fantaster som Blavatsky, Steiner, Crowley, Ouspensky (ja, har den inte vissa paralleller med konsten?)

På galleri Riis närmar sig Fredrik Söderberg den här gången C.G. Jung som just i det ockulta – i alkemin, astrologin och de flygande tefaten – tyckte sig kunna hitta de eviga arketyperna. I den världen är det lätt att gå vilse, om man inte låter sin fascination balanseras av en viss ironisk distans, för här blandas visdom och charlataneri, godhet och demoni, oskuld och business, subtil estetik och kitsch (återigen som i konsten).

Den svåra balansakten klarar Fredrik Söderberg nästan alltid, och allra mest övertygande i några stora akvareller: Jungs sakligt återgivna hus som utsöndrar en tibetansk mandala ställs bredvid en storslagen, abstrakt och kosmisk bild: figuration och abstraktion, yttre och en inre, materia och ande – kanske samma värld ur två aspekter.