FN:s organ för utbildning, vetenskap och kultur, UNESCO, söker ny chef. Den starkaste kandidaten är egyptiern Farouk Hosni.
Hans uttalanden i det egyptiska parlamentet nyligen borde dock vara tillräckligt graverande för att misskreditera honom som ledare för en organisation vars målsättning är att främja konstnärlig frihet, kulturutbyte och fredligt samarbete.
På en fråga om det finns hebreiska böcker i det stora biblioteket i Alexandria (som byggdes med bidrag från UNESCO) svarade Hosni att om det mot förmodan skulle finnas några skulle han personligen bränna dem.
Man kan undra om den egyptiske kulturministern är medveten om vilken bokbålstradition han ansluter sig till.
Samma gäller hans uttalade uppfattning om ”judiska mediekonspirationer” och om israelisk-judisk kultur som parasiterar på andras kulturarv.
Till Farouk Hosnis andra tvivelaktiga meriter hör hans politiska karriär som kulturminister – i 21 år – i en diktaturstat där kulturpolitiken är granne med censur och en kulturministers uppgift är att försvara avsaknaden av åsikts- och yttrandefriheten.

Av allt att döma kommer dock varken Hosnis bakgrund som minister i en diktatur eller bokbål-uttalandet att stå i vägen för en ny karriär som UNESCO-chef.
FN har aldrig haft några betänkligheter för att tilldela chefsposter inom dess olika organ till representanter för regimer som gjort sig kända för allt annat än demokratisk utveckling, respekt för mänskliga rättigheter och medborgarnas frihet.
Så sent som härom veckan blev Ali Abdessalam Treki, vald till president för FN:s generalförsamling. Han representerar Libyen, ett land som i Amnestys återkommande årsrapporter har kritiserats för dödsstraff, tortyr och brist på grundläggande friheter. Han har de senaste sex åren inom Afrikanska unionen varit ansvarig för konflikten i Darfur, där minst 350 000 människor massakrerats av arabisk milis understödd av den sudanesiska regimen och omkring två och en halv miljoner drivits på flykt.
Libyen har lyckats blockera varje FN-resolution som skulle innebära fördömande av Sudan för folkmordet i Darfur. Sudan har under tiden i stället valts in i FN:s kommission för mänskliga rättigheter, där Libyen var ordförandelandet. Detta fruktbara libysk-sudanesiska sam-arbete bara fortsätter: den nye libyske presidenten för FN:s generalförsamling får en sudanesisk viceordförande vid sin sida.
Farouk Hosnis behöver inte känna sig ensam i en sådan församling.