Karl Ove Knausgård. Foto: André Løyning
Karl Ove Knausgård. Foto: André Løyning

Förtjusande banalt och oemotståndligt

Publicerad

KARL OVE KNAUSGÅRD

Om vinteren

Oktober 271 s.

Allting som Karl Ove Knausgård har skrivit går att förstå inom ramarna för ett slags encyklopediskt begär: glupskt samlande av värld att göra litteratur av. "Om vinteren" är den andra boken i en serie av fyra, och liksom "Om høsten" (släppt tidigare i år) har den, åtminstone delvis, formen av ett brev till författarens ofödda dotter. Men majoriteten av boken består av korta kapitel där författaren förklarar, beskriver och spekulerar mer eller mindre triviala fenomen i världen.

 

Vore det inte för att textens adressat, i form av ett du, alltid är närvarande i texten, både som en framtida läsare och en älskad, skulle bokserien kännas så anakronistiskt högtravande att den blev oläslig.

Så här fungerar ugglor. Det här är vattnets natur. Sådana är födelsedagar – jaja…

Jag rynkar min egen (metaforiska) näsa när Knausgård, i kapitlet ”Nesen” inleder:

”Nesen er en dramatisk skrånende og markant utvekst som står midt i ansiktet, under øynene og over munnen, som den også er forbundet med via indre ganger.”

Böckerna innehåller på tok för många av den sortens passager.


Om bokserien som helhet faktiskt är riktad till Knausgårds dotter är en sådan beskrivning dessutom överflödig, eftersom en person som faktiskt sätter sig och läser ”Om vinteren” får antas vara gammal nog för att veta vad en näsa är och hur den fungerar.

Men den som känner sin Knausgård vet att man får lära sig svälja den sortens banaliteter om man, som jag, älskar hans prosa, hans sätt att beskriva hur ljuset faller över några träd, hur en vind drar i jacktyget, detaljprecisionen som får varenda scen att vittna om en meningsfullhet som hamnat på undantag i både verkligheten och litteraturen.

 

Därför är den här årstidstetralogin något mer än en äldre man som förklarar världen för sin läsare/dotter (roller som i förhållande till texten blir desamma, man blir undervisad, kanske tillrättavisad), precis som ”Min kamp” är något mer än en berättelse om en heterosexuell medelåldersmans tillblivelse.

Men som kritiker skäms jag över att efter snart fem år i Knausgårds värld inte vara helt klar över vad detta ”något mer” är.

Kanske har det med begäret att göra, det våldsamma, nästan desperata, som vill binda världen till sig, göra den meningsfull. Han viker av, berättar, minns, kopplar om – spränger det banala och profana.

Jag trodde verkligen att jag skulle ogilla den här boken, men den är, trots allt, på ett märkligt sätt, oemotståndlig.

Som en bonus får man dessutom de helt spektakulärt vackra illustrationerna av Lars Lerin, inskjutna här och var som plötsliga vintersoldagar.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag