På turné med Riksteatern far gymnasisten Leo land och rike runt för att bränna ner en skola. På Östgötagatan i Stockholm blir gymnasisten Leo hotad med gevär av en mobbad klasskamrat.

Det finns många likheter mellan Mattias Brunns Järnnatt på Riksteatern och Gunnar Erikssons Fisken som Dramalabbet sätter upp i samarbete med Unga Tur, inte bara att två rollfigurer har samma namn. Båda har gymnasiet och högstadiet som målgrupp, gestaltar omständigheter som i värsta fall kan leda till så kallade skolskjutningar, har bara två roller, är i huvudsak återberättande med få dialoger, spelas i tomma scenrum med ett minimum av rekvisita, låter antyda en våldsam upplösning men lämnar slutet öppet, är cirka en timme långa och är utmärkta utgångspunkter för klassrumsdiskussioner.

Lustigt nog är namnarna Leo i båda pjäserna den person som ställs i en valsituation mellan mobbarna och deras offer. Leo i Järnnatt sviker sin homosexuella kamrat, men lierar sig inte med förtryckarna utan planerar att bränna ner skolan som hämnd. Leo i Fisken är till en början nära vän med Algot, men när denne blir mobbad och kallad "Fisken" av en nyanländ klasskamrat, ställer han sig på plågoandens sida.

Det som främst skiljer pjäserna åt är att Leo i Järnnatt är en komplexare natur än sin namne i Fisken, man vet inte riktigt vad man ska tycka om honom eller hur man ska förstå honom. Den andre Leo är mer av en simpel kappvändare, alltid i första hand ute efter egna fördelar. Hans motspelare i pjäsen är mobbingoffret, vilket gör att konflikten tecknas rätt mycket i svart och vitt, medan den andra rollen i Järnnatt är en betydligt äldre kvinna som har suttit inne för just mordbrand.

Kort sagt – Järnnatt ger åskådaren mer att fundera över än Fisken. Annars spelar Ruben Lopez som Leo och Olle Jernberg som Algot sina tonåringar med känsligt fångad inlevelse i Erik Magnussons balanserade iscensättning.

En sista likhet mellan pjäserna kan vara värd en eftertanke. Det tycks enligt pjäsförfattarna finnas ett rakt orsakssamband mellan tonårspojkarnas konflikter och deras hemförhållanden – antingen håller föräldrarna på att skilja sig eller också har fadern försvunnit på ett tidigt stadium. I mina ögon är den kopplingen alldeles för enkel.