"Han hade en genomskådande intuition –  likt en postfröken som läste alla brev". Så har akademiledamot Per Wästberg fångat Olof Lagercrantz i sina memoarer. "Han ringde mig för att få reda på dagens skvaller i kulturlivet, men det visade sig vanligen att han var minst lika välunderrättad". Denna auktoritära herrklubbstradition – sträng sekretess utåt, skvallrig intimitet inåt – lever kvar i kulturlivet genom Svenska Akademien. De aderton mytologiserar gärna sin exklusivitet. Horace Engdahl brukade med viss förtjusning avslöja det interna smeknamnet på vinnaren efter varje tillkännagivelse (Le Clézio kallades "Chateaubriand" och Doris Lessing "Little Dorrit" och så vidare). Att Ebba Witt-Brattström stör sig på den buspojkiga tonen i makens ämbete är knappast förvånande. Enligt Akademien skulle Witt-Brattströms uttalande i Dagens Nyheter – att hon på förhand kände till årets vinnare – vara ett sätt att slippa ytterligare frågor. Naturligtvis är det nys. Redan när Harold Pinter skulle få priset 2005 gick Ebba Witt-Brattström ut och tippade Harry Potter. Det är knappast medieovana. Det kanske rentav är ett feministiskt motiverat sabotage av Svenska Akademiens sekretess.