Av en besynnerlig slump skickar förlaget Modernista ut nyutgåvan av Anthony Burgess A clockwork orange dagen innan filmen The dark knight rises har premiär.

Vid utgivningen 1962 – och inte minst efter Stanley Kubricks filmatisering nio år senare – vållade romanen en högljudd debatt. Kunde folk ta intryck av det grova språket och de detaljerade våldsskildringarna? Riskerade den att förstöra ungdomen? Bäst att vara försiktig. På flera skolor förbjöds boken. En av skolorna som tog bort den ur biblioteket var Aurora high school i Colorado.

Femtio år senare har fördärvlighetsdebatten återuppstått i kölvattnet av dödsskjutningarna på biografen som visade The dark knight rises i just Aurora. Det talas om Batmans skuld i dådet. Om suget och masspsykosen som    marknadsföringen av filmen har frambringat. Om tv-spel och demoraliserande skräpkultur.

Man längtar efter en Anthony Burgess i debatten. I efterordet till den svenska A clockwork orange-utgåvan från 1972 skriver han att all fiktion innehåller ett element av fara. Exemplifierar med sin egen son som höll på att hoppa ut genom fönstret i tron att han kunde flyga efter att ha läst Peter Pan. Det går inte att vaccinera sig mot lättpåverkade människor.

För att undkomma fiktionens inneboende risker skulle vi få sluta berätta helt samt rensa bort alla böcker, filmer, skivor, tv-program, konstverk. Det senare hjälpte, som bekant, inte ens i Aurora.

FOTNOT: The dark knight rises har premiär i dag.